Besök på Rehab i Valjeviken

Jag har under helgen tillsammans med Neuroförbundet Gävleborg besökt deras rehabiliteringsverksamhet i Valjeviken, Sölvesborg, Blekinge. Det har varit ett mycket inspirerande och intressant studiebesök där jag har fått en bra inblick i deras verksamhet och tyvärr vad som våra patienter i Gävleborg går miste om.

Det är en helt unik verksamhet där man har valt att kombinera en folkhögskola, rehabenhet och en vårdcentral. Det innebär en unik möjlighet för människor med funktionsnedsättning att kombinera studier med rehabilitering och träning. Samtidigt är det också en bra verksamhet för de patienter som behöver återkommande intensivrehabilitering, något som vi inte erbjuder i Gävleborg.

Vi har vår Länsrehabenhet i Sandviken som man hänvisas till men som har svårt att ta emot alla remisser, och i övrigt hänvisar man till dagrehab inom primärvården som inte heller har de resurser som krävs. Men hos oss finns inte möjligheten att kombinera en kortare eller längre kurs med rehabilitering och träning, vilket görs i Valjeviken. Just denna kombination är otroligt intressant, för att det handlar inte bara om själva träningsinsatser för patienter utan det handlar om att bryta mönster och lära sig leva med en fuktionsnedsättning.

Just träningen på en intensivrehab-enhet går inte heller bytas mot dagrehabilitiering där man ska åka, ofta med färdtjänst, till en vårdinrättning i kommunen eller till och med i en annan kommun. Där får man i bästa fall träning någon/några gånger i veckan. På intensivträning så tränar man, som i Valjeviken, fyra gånger per dag. Det blir då lite kortare pass som man orkar med sedan kan man vila mellan passen. Därtill så erbjuder man andra aktiviteter som stimulerar rörlighet och hälsa.
Vi fick under ett par dagar en bra insyn i verksamheten och det som de kan erbjuda. Vi fick även höra många bra exempel på hur de arbetar och vilka resultat det kan ge. Det var även intressant att höra hur andra regioner tänker när de skickar patienter dit.

Men nu finns det en liten möjlighet för Gävleborgarna att komma hit, genom att använda det fria vårdvalet så kan läkarna hos oss remittera patienter dit. Du kan även skriva en egenremiss som skickas dit, vilken ska bedömas som en läkare hade skrivit den. Detta har använts av patienter från andra regioner så det gäller att sprida denna möjlighet även i Gävleborg.


Men det bästa skulle såklart vara att den politiska majoriteten tar bort förbudet att skicka patienter på utomlänsrehabilitering och teckna avtal med de rehabenheter som finns i landet och även Europa, det skulle då bli lättare för alla att snabbt kunna tillgodose de behov som faktiskt Finns.

Sandvik, viktigt företag för hela länet

I fredags spenderade vi regionråd en dag i Sandviken tillsamman med Sandvikens moderata kommunalråd Jonny Bratberg där vi bl.a. besökte Sandvik. Sandvik är länets största privata arbetsgivare och en väldigt viktig aktör i länet. Inte nog med att det jobbar många, framförallt ifrån södra delen av länet, så är det ett mycket framgångsrikt företag som är världsledande inom sina områden. Det innebär att Sandviken är den stad/kommun i världen som har flest patent per invånare, detta i och med att Sandviken jobbar mycket med att utveckla nya och framtidens produkter. Sandvik satsar väldigt mycket på just Sandviken och trots att man flyttat huvudkontoret så satsas det som aldrig förr i Sandviken, över 1miljard per år investerar man och det har man gjort de senaste 10 åren. Om man jämför med Regionens Gävleborgs Framtidsbygge där man ska investera 3mdr i Gävle sjukhus de kommande åren så förstår man att det är stora resurser man lägger i Sandviken.

Vi fick möjlighet att se vissa delar bl.a. Coromant och deras kundcenter som var mycket imponerande. Där kan deras kunder runt om i världen komma och se hur man kan använda deras skärande verktyg.

Sedan fick vi se delar av SMT där vi besökte det nya Betningsverket som invigdes alldeles nyligen. Där har man helautomatiserat betningen av rör, d.v.s. man doppar rören i olika kemikalier för att få fram önskad yta på rören. Tidigare gjordes detta förhand och jag antar att det inte var den bästa arbetsmiljön med så mycket manuella moment och hantering av många olika syror. Nu däremot så är det världens modernaste betningsanläggning.

Sist så besökte vi även Rock Tool där vi fick en visning av deras produktion av borrkronor, vilket gjordes av min tidigare kollega på Ericsson Martin. Vi jobbade under några år mycket tillsammans med att utveckla och sköta om testsystem på Ericsson. Det var riktigt kul att se vart han nu jobbar och det vi kunde se så gör han ett mycket bra jobb. Man har där automatiserat tillverkningen av borrkronor, d.v.s. den del som sitter längst ut på borren när man ska spränga i berg eller i gruvor.

Inte nog med att vi fick se delar av Sandvik så fick vi även möjlighet att lyssna av vad de vill att vi som politiker i Region och kommuner kan göra för att de ska kunna fortsätta att utveckla och satsa i länet.  En viktig del är att vara en attraktiv kommun att bo och verka i, att det finns attraktiva tomter, bra skola och ett bra liv i övrigt för de kompetenser som de vill ska flytta hit. Även att det finns bra kollektivtrafik är viktigt så man kan bo kanske i Gävle men jobba på Sandvik. Även att man tryggt ska kunna ta sig till och från Stockholm/Arlanda är viktigt, där tågen måste vara pålitliga och gå som utlovat. Även skattefrågan kom upp såklart, vi kan inte ha så mycket högre skatt än andra regioner/kommuner. Denna typ av dialog mellan kommuner/region och våra företag är viktigt. Jag hoppas att vi kan utveckla ett sådant arbete, därför har vi moderater föreslagit ett företagarråd där man skulle kunna ha liknande samtal.

På eftermiddagen så gjorde vi ett besök på våra hälsocentraler på sjukhuset. Det var intressant att se hur de arbetar och vilka utmaningar de ser i framtiden. Att vi har en stort behov av läkare känns som att ingen har missat. I Sandviken har man förmånen att vara en utbildningscentral som har många ST-läkare men nu är det viktigt att man hittar lösningar för att behålla dem när de är klara. Även frågan om vårdplatser och palliativ vård på Hospice kom upp, de var mycket positiva till det initiativ vi tagit i frågan. Att kommunföreträdare och vi från regionen träffas tillsammans tror jag är bra med tanke på mycket av de problem vi har idag beror på gränsdragningen mellan kommun och region.

Det var helt enkelt en mycket bra och intressant dag.

Praktik på Länsrehab, Sandviken sjukhus

I går spenderade jag dagen på regionens rehabenhet på Sandviken sjukhus. Det är den enhet vi har i länet som ger våra länsinvånare intensivrehabilitering. Det är för det mesta strokepatienter som får komma dit för en intensiv period av träning och hjälp att komma tillbaks efter en stroke. Det handlar om att man ser hela patienten och hjälper till med den första träningen, hjälp att klara av vardagen och även psykosocial stöd till patient och familj.

Jag brukar vara med inom våra verksamheter och praktisera/hospitera/askultera, finns flera namn på samma sak, och det innebär att jag går med någon/några medarbetare under ett arbetspass och får se hur de arbetar.

Det var en fullspäckad dag med mycket bra samtal och information. Jag fick även möjlighet att vara med många olika yrkesgrupper där de tränade med patienter och berättade om sitt arbete. Det är många medarbetare och yrkesgrupper som jobbar där och som gör ett fantastiskt med patienterna. Många patienter är där i flera veckor vilket gör att de får en särskild relation och de kan se vilken skillnad de gör för dem. Extra kul var att vara med och se hur man direkt jobbade med några av patienterna. Vilken lycka det är att se när man genom träning lyckas ställa sig upp för första gången eller hur man går igenom en nyinskriven patient där man testar rörlighet för att kunna göra en rehabiliteringsplan.

En av de patienter jag fick träffa hade haft en stroke och blivit i stort sett helt återställd fysiskt men hade fortfarande det dolda handikappet hjärntrötthet. Det innebär att hjärnan inte kan ta in alla intryck och sortera och man blir väldigt trött efter en kort stund. Detta är något som det pratas väldigt lite om i samhället och det finns mycket okunskap om detta, både hos anhöriga och personal på försäkringskassan eller inom vården. Jag fick bl.a. vara med när ett hjärntrötthetstest gjordes på en patient efter några veckors rehabilitering och träning. Jag verkligen såg hur jobbigt det var att genomföra ganska enkelt test där finmotoriken testades. Vi behöver verkligen sprida med kunskap om detta handikapp, så vi runt om kring förstår när någon blir trött eller att man inte orkar med tempot i dagens samhälle.

Det var en helt fantastisk dag med mycket glädje och väldigt professionell personal och härliga patienter som fick en individanpassad träning och det syns att de gör skillnad för människor på riktigt. Tyvärr så finns det större behov än vad regionen kan erbjuda, vilket bekräftades. Jag träffar ofta patienter och anhöriga som beskriver hur bra denna verksamhet är men tyvärr så hör jag också patienter som inte får komma dit utan måste vänta länge om de ens ges möjlighet att komma dit. Vi moderater har tidigare föreslagit att antalet vårdplatser ska utökas men vi har ännu inte fått något gehör för det.

Tack alla på Länsrehab avd 70 på Sandvikens sjukhus, ni gör ett fantastiskt arbete!

Vem ska göra vad i vården?

De senaste veckorna har jag haft förmånen att besöka flertalet av regionens verksamheter i länet. Att sätta sig ned med våra medarbetare för att höra efter hur deras vardag ser och lära sig verksamheten är riktigt inspirerande och intressant. Dessutom är det mycket uppskattat, vi får ofta höra att vi är de enda som besökt dem.

Vår moderata målsättning i regionen är att besöka alla våra verksamheter inom de kommande åren. Det kommer innebära att jag och min rådskollega kommer göra verklighetsbesök någon dag i veckan, året runt under hela mandatperioden. Än så länge har vi besökt ca 30 olika verksamheter på tre månader.

Den här veckan har vi besökt Capio hälsocentraler i Gävle, Regionens egna hälsocentral i Hofors och idag besökte vi mobila teamet och palliativa teamet. Det kommer till att börja med vara mycket fokus på primärvård och de verksamheter som jobbar tillsammans inom det området. Vi gör detta för att få så bra information som möjligt för att kunna utveckla primärvården och gå mot en god och nära vård, (vilket är något alla pratar om men ingen kan förklara vad det innebär).

Min slutsats så här långt är att det är många olika aktörer som har liknande uppdrag och det är svårt för mig, medarbetarna och för patienter att förstå vem som gör vad. Exempelvis så har vi infört mobila team i länet, detta utifrån inspiration från andra län. Detta team gör besök i hemmet för de patienter som har behov av det, de flesta är primärvårdspatienter som skulle ha tagits hand om av någon av våra hälsocentraler. Men när det är läkarbrist och svårt med resurser så förenklar det om det finns ett gemensamt team som tar hand om den delen, vilket detta mobila team skulle kunna vara.

Däremot så gör vissa av våra hälsocentraler detta inom sitt vanliga uppdrag och då bli frågan, vem ska göra det egentligen? För sedan så kommer det till finansieringen. Det som görs av vissa hälsocentraler finansieras via vårdvalet medan det som Mobila teamet gör har en annan finansiering.
Till detta har vi även den kommunala hemsjukvården som ansvarar för sjukvård i hemmet och inte nog med det så finns även palliativt teamen som också gör besök hos vissa palliativa patienter i hemmet.

Som ni märker så blir det snurrigt, och ingen har egentligen koll på vad den andra gör. Dessutom kan man ställa sig frågan om vården vi ger är likvärdig med tanke på att det är så många aktörer och funktioner som gör samma sak.

Farlig bussupphandling

Regionen har nu genomfört upphandling av nya stadstrafik i Gävle. Detta fick vi i regionen läsa om i tidningen och vi kunde läsa märkliga uttalanden från majoritetens företrädare om att de t.ex. avskaffat delade turer (som för övrigt inte fanns tidigare).

Det som är mest oroande är att man i upphandlingen ställer krav på en stor del biogasbussar. Resten av kollektivtrafiksverige satsar på el- och hybridbussar. Men hos oss i regionen så ska man nu lösa ut Gävle kommuns mångmiljonrullning i sin biogasfabrik. Gävle kommun tog beslut för många år sedan om att satsa på en Biogasanläggning. Det var då ett sätt som sossarna i Gävle köpte över miljöpartiet till sin majoritet. Det var en stor investering då, 140mnkr, som inte var lönsam då eller har blivit lönsam och den kommer inte bli lönsam. Se bara hur andra aktörer lägger ned liknande satsningar och det kan vara värt att påminna om den flopp som Etanolen blev, som också var ett politiskt beslut om teknisk lösning.

Vi har idag kunnat läsa om att bolaget som tillverkar gasen, Ekogas, går med mångmiljonförluster och de kräver nu att ägarna skjuter till 40mnkr ytterligare. Som Gävlebo blir jag riktigt upprörd hur man kan göra så dåliga investeringar och med mina skattepengar köpa miljöpartiets lojalitet till socialdemokraterna för 200miljoner!
Så nu ska i alla fall Regionen gå in och rädda sossarnas i Gävle fiasko, och det kommer såklart inte hjälpa. En dålig affär blir inte en bra affär bara för att ett annat skattekollektiv och går in och ger konstgjord andning.

Men det är inte bara miljonrullningen i Gävle som är problem. Vi kunde häromdagen läsa om en biogasbuss som exploderade i Stockholms lokaltrafik. Den filmsekvens som visas på nätet är riktigt otäck, som tur var hade den aktuella bussen inga passagerare. Detta kan såklart även hända med våra biogasbussar i Gävle, vilket även Netbuss bekräftade. Tänk om en buss full med skolbarn skulle explodera på samma sätt, vem tar ansvar för det?

Så nu ska Gävle stadstrafik få fler livsfarliga bussar som ska transportera oss Gävlebor.
Det bästa är såklart om Regionen ställer funktionella krav på minskade fossila utsläpp och inte krav på teknisk lösning. Sedan kommer bussaktörerna leverera den bäst ekonomiska lösningen som ger önskad effekt. De medel som vi sparar kan vi lägga på att förbättra sjukvården istället. Gävle kommun bör avveckla Ekogas så fort det går, sälj bolaget som det är någon som vill köpa.

Heldag i Bollnäs, med besök på bl.a. BUP

Jag och Beatrice från regionen.
Riksdagsledamot Viktor Wärnick
Ordförande i BUN Åsa Äng Eriksson

I fredags var det dags för den andra heldagen med besök i verkligheten denna vecka. Vi var i Bollnäs hela dagen där vi bl.a. besökte Kilafors industrier, Hälsinglands utbildningsförbund och till sist BUP i södra Hälsingland.

Att träffa en av våra industrier i länet och lyssna på vad deras utmaningar är intressant och viktigt för oss. Vad skulle Gävleborg vara utan våra industrier, stora som små. Många pratar om tjänstesamhället och vikten av det men alldeles för få talar om vikten av en väl fungerande och konkurrenskraftig industri. En av de viktigaste utmaningarna är att få våra ungdomar att vilja bli industriarbetare och att skapa bra konkurensmässiga villkor, här finns det mycket mer att göra. Vi pratade även en del om statsstöd som betalas ut i andra länder och vilka konsekvenser det får för oss här i länet. Hos oss i Sverige har vi ”1:1 medel” som regionen

En vanlig syn på våra vägar
Trailer som är tillverkade i Kilafors

betalar ut som investeringsstöd eller projektmedel till våra lokala företag. Dessa är viktiga men slutsatsen är att det bästa vore bättre om ingen betalade ut några offentliga stöd till enskilda företag, då skulle EU och marknaden fungera mycket bättre.

Sedan träffade vi Utbildningsförbandet i Södra Hälsingland där vi fick veta hur tre av våra hälsingekommuner samarbetar kring gymnasieutbildning. Det är inte helt enkelt med mellankommunalt samarbete, det är inte alltid att man ser vad som långsiktigt är bäst för kommunerna tillsammans utan man ser till vad som är bäst för den enskilda kommunen för tillfället. Därför var det intressant att lyssna på deras utmaningar och erfarenheter.

Viktor Wärnick testar sin
koncentrationförmåga på BUP

Sist på eftermiddagen så gjorde vi ett besök hos BUP i Bollnäs. En oerhört viktig verksamhet som har stora utmaningar. Tydligen växer efterfrågan på deras tjänster, allt fler söker sig dit och behöver hjälp. Vi pratade mycket om samverkan med övriga vården, familjehälsan primärvården, och skolan. Det som även berättades för oss att det var första gången de hade politiskt besök. Märkligt att ingen annan politiker besökt dem tidigare, de som bedriver en så viktig verksamhet. Om någon vecka ska jag till BUP i Gävle och det ska då bli intressant att se ifall de ser samma utmaningar.

Det var helt enkelt en fullspäckad dag så när jag kom hem vid 19 tiden så var jag ganska trött med många nya intryck och mycket inspiration att fortsätta jobba för ett bättre Gävleborg.