torsdag 28 februari 2019

Besök Gävle Strand HC och Hälsotorget

Som regionråd försöker jag göra så mycket besök som vi hinner med. Det rör sig framförallt om att besöka våra verksamheter inom regionen men även andra aktörer som är viktiga för vår region, kan röra sig om privata vårdgivare eller andra företagare. Vi försöker även ha en så bra dialog som möjligt med övriga civilsamhället.

Så i veckan var det två dagar som spenderades utanför regionkontoret.
I torsdags besökte vi Regionens egna Hälsocentral på Gävle Strand. Det är en vårdcentral som var ifrågasatt när den etablerades men man har nu fått ordning på verksamheten. De har brottats med hyrläkarproblemen under många år där de i princip inte haft några fasta läkare. Nu har man fått ordning på det vilket vi har kunnat läsa om i tidningen. Man är inte riktigt där än men i höst ser det ut som att inte kommer ha någon hyrläkare kvar.

Vi fick möjlighet att sätta oss ned med personalen för att få veta vad man gjort för att lyckas. Redan när man kommer in genom dörren så märker man vilket bra arbetsklimat de har i arbetsgruppen.
Det är en relativt liten vårdcentral med ca 5000 listade patienter. Lokalerna är trånga och det saknas utrymme för att kunna jobba optimalt, samtidigt så uppskattar man att ha nära till varandra och snabbt kan ha dialog och hjälpa varandra. Det handlar också om att ha en bra närvarande ledare som fokuserar på att få till en bra grupp och som jobbar hårt med att rekrytera mer personal inom de bristyrken som finns.

Jag kan förstå om det finns en viss oro när man ska flytta in i det nya vårdhuset som byggs på Gävle strand. Där ska man samla viss specialistvård med denna hälsocentral med följden att man blir många fler och riskerar att förlora den närhet som man idag uppskattar. Vi vet på andra håll att det inte är optimalt att ha stora hälsocentraler som blir som mindre sjukhus. Varför man ska ha det i Gävle där vi har det största sjukhuset är för mig en gåta. Dessutom så planerar man att flytta mottagningar till Södertull så vi sprider ut sjukhuset verksamheter över hela stan samtidigt som vi ska bytta ut sjukhuset. Frågan man kan ställa sig om de verkligen har tänkt till på helheten.


Vi var även och besökte Hälsotorget på Gävle sjukhus. En intressant verksamhet som var utfallet från alla resor som gjordes till Kalifornien för några år sedan. Jag kan konstatera att det blev inte som det var "over there" men det är bra med tanke på att våra utmaningar inte ser ut som de har. Det känns som att detta är en kombination av infodisk som hjälper patienter och andra besökare samtidigt som man kan få annan information. Dessutom har de en del riktade aktiviteter som mer är kopplade till primärvården, sluta röka-kurser och sömnskola m.m.

Det är riktig kul att besöka och få höra på väl fungerade enheter och de finns i högsta grad inom våra egen verksamhet, även om man inte kan tro det ibland.

onsdag 27 februari 2019

Hälsocentralslakten har börjat

Vi har under en längre tid haft frågor kring majoritetens planer för primärvården. Man har tidigare dränerat primärvården på resurser bl.a. genom att inte uppräkna anslaget utifrån befolkningsökningen och så har man tidigare tagit bort 100mnkr från våra hälsocentraler. Uttalande från den politiska majoriteten har varit att det är för många hälsocentraler och man ser nu att man ska få bort de mindre centralerna med centralisering som följd.

Vi vet att man har pratat om att slå ihop Kilafors, Baldersnäs och Arbrå. Detta vill man göra genom att konvertera två centraler till filialer. En filial är en mottagning som inte har något definierat innehåll, utan är kopplad till en hälsocentral. Det kan vara så att det är en mottagning med läkare eller utan läkare, öppettiderna kan variera i tid och veckodagar och man garanterar i princip inget innehåll överhuvudtaget. Tanken med en filial från början var att kunna ha en distriktsköterskemottagning på ett boende eller i våra mindre orter.

Nu har majoriteten valt att lägga ned vår egen hälsocentral i Bergsjö och därmed införliva deras verksamhetsområde i den privata hälsocentralen i Harmånger. Nu är det bra att det finns en privat entreprenör som är intresserad att ta ansvar för vården i Bergsjö. Det kanske är rätt lösning för Nordanstigs kommun men det man pratar tyst om är att det förmodligen kommer innebära att läkarna försvinner från Bergsjö och att man hänvisar patienterna till Harmånger.

Min gissning är att man kommer fortsätta på den inslagna vägen och som jag skrev tidigare så kommer nog Kilafors och Arbrå försvinna och sedan försvinner nog Alfta. Därefter är frågan vad som händer med våra hälsocentraler i Delsbo, Iggesund, Järvsö och Färila. Sedan kommer nog även Gävle drabbas, vad händer där med Hedesunda och Hamrånge.

Frågan lyftes på dagens Regionstyrelse och då uttalar ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden att detta är helt i linje med deras tankar kring Nära vård.

Precis, nära vård!

Den nära vården ska inte längre bedrivas på våra mindre orter utan centraliseras, inget annat kan man tolka in i veckans besked. Sedan är hela Nära vård projektet något som behöver granskas i sömmarna. Som jag tolkar det som kommit fram så här långt är att man vill ta bort allmänläkarna från vårdcentralerna och ersätta dem med nätläkare. Allmänläkarna ska istället finnas på närsjukhusen.

Primärvården i Gävleborg står inför stora förändringar. Det är bra att vi utvecklar den nära vården men jag kommer kämpa för att vi ska få mer vård nära patienterna och inte mindre.

torsdag 14 februari 2019

Besök på det Palliativa boendet på Gävle Strand

Idag besökte jag Gävle kommuns korttidsboende för palliativa patienter. Vissa kallar det för Hospice men de själva som jobbar där ser det inte som något sådant och det skulle inte någon annan göra heller som vet vad ett riktigt Hospice gör och vilka patienter som finns där.

Här har man helt enkelt försökt starta ett Hospice men de ansvariga för det arbetet visste nog inte vad ett sådant innebar. Här blandar man somatiska och demensvårdspatienter tillsammans med de Palliativa. De palliativa patienter som väljer att vara på ett Hospice är ofta lite yngre och kanske har med sig familj och barn. Det kan även bli mycket besök och man försöker skapa en så bra miljö som möjligt för dem. Det kräver lite andra lokaler och det får inte vara för många patienter.

För att ett Hospice ska fungera krävs även vårdavtal med regionen. I detta fall är det en ren kommunal verksamhet som medicinskt sköts av övriga sjukvården, sjuksköterskan på nattpatrullen (som ansvarar för hela kommunen) och primärvårdens personal. Detta i sin tur innebär att om behov uppstår för medicinsk insats på nätter och helger så får man inte det. Blir det så att man måste läggas in på sjukhuset i mer än 24h så blir man av med vårdplatsen. Detta i sin tur skapar en stor oro för patienterna och inte veta om man får komma tillbaks dit eller inte.

Jag har tidigare haft kontakt med anhörig som upplevt detta på nära håll. Att se sin anhörig som är döende inte få smärtlindrande p.g.a. sjuksköterskan är på uppdrag någon annan stans i kommunen är fruktansvärd. Det ska vid behov sättas in läkemedel direkt när smärtan tränger sig på. Den palliativa vården har högsta prioritet inom socialstyrelsen och kan inte hanteras på detta sätt.
Det tomma parkeringshuset Briggen

Vi moderater har under många år drivit frågan om Hospice i länet. Förhoppningen var stor när vi hörde att man skulle bygga ett sådant på Gävle strand för några år sedan. Vi skulle visserligen vilja att man placerade en sådan verksamhet lite mer avskilt i en fin naturmiljö, varför inte Engesberg eller i Valls Hage, men detta var bättre än inget alls. Här har man nu sin verksamhet i bottenvåning granne till kommunens nya parkeringshus. På andra sidan är det en innegård för vanliga hyresgäster.

Personalen är mycket engagerade och gör ett fantastiskt jobb men de skulle vilja utveckla den palliativa vården men de ges tyvärr inte den möjligheten.
Sedan måste vi få till ett vårdavtal med regionen, detta oavsett vad majoriteten där säger. Utan vårdavtal kan vi inte få till en bra läkarbemanning utan får förlita oss på primärvården. Regionen kan även då ta hand om sin del av ansvaret när det gäller den palliativa vården.

Märklig rekrytering hos majoriteten

I dagarna kan vi läsa om hur ett parti i majoriteten har valt att anställa en f.d. chef från regionen som fick lämna efter en turbulent tid med mobbning och regelvidrig alkoholbjudning. Att anställa personer är inte alltid enkelt utan det kräver mycket tid och man kollar upp referenser och försöker ta reda på den eventuell historia som finns. Det är inte alltid som den sökande berättar allt helt uppriktigt så det kräver att man kollar med andra för att få en så bra bild som möjligt över den som man anställer. Jag har själv anställt flera politiska sekreterare under åren och vet vilket jobb som krävs.

Att anställa någon person som varit i konflikt med regionens medarbetare på detta sätt är såklart ytterst märkligt. Att sedan höra partiets regionråd bortförklara sig på ett märkligt sätt på radion känns inte bra. Jag hade direkt ett samtal med ansvarigt regionråd och nu har regionrådet backat på sina tidigare kommentarer vilket är bra, då finns det också hopp om att det går att lösa situationen. Men att de inte visste om vad som hänt känns inte som trovärdigt, jag reagerade själv när jag såg namnet dyka upp på namntavlan på regionkontoret. Vi kan inte ha en arbetssituation där anställa går runt och hotar och kränker andra medarbetare, det är ju inte första gången det händer.

Vi är allas vår gemensamma arbetsmiljö därför är det viktigt att vi som förtroendevalda är noga och föregår med gått exempel. Jag har själv tvekat inför tidigare rekryteringar och faktiskt valt bort personer i urvalsprocessen just beroende på tveksam historia med regionen tidigare.
Jag förväntar mig nu att majoriteten tar ansvar för detta och hittar en godtagbar lösning för våra medarbetare, hur den ser ut måste de kunna redovisa för oss övriga råd. Frågan kommer jag självklart lyfta på lämpligt sätt på kommande möten med majoriteten.

torsdag 7 februari 2019

Återbesök hos operation och akuten på Gävle sjukhus,


Våra verksamhetsbesök fortsätter, idag besökte vi Centraloperation och Akuten på Gävle sjukhus. Det var några år sedan jag var där senast och det var intressant att komma tillbaks och se hur verksamheten har utvecklats sedan jag var där sist.
Det var mycket diskussioner när vi byggde nya operationshuset för några år sedan. Det handlade om allt från vart det skulle ligga och till hur logistiken skulle se ut. Att allt sedan byggdes på vattentäkten ställde till det en del, men det gick att bygga till en relativ låg kostnad.

Nu kan vi se att verksamheten snurrar på bra, man har inte den problematik med bemanning som många andra verksamheter har. Så utan hyrpersonalstopp har man lyckats med ett lokalt närvarande ledarskap fått en bra personalgrupp som trivs bra och därmed stannar kvar.

Idag så är det inte den opererande verksamheten som begränsar kapaciteten utan det rör sig om vårdplatser och annan verksamhet runt omkring. Det visar på vikten att se till helheten och inte smådutta när man utvecklar vården. Man har inte lyckats nå den effektivisering som man då pratade om men den potentialen finns fortfarande när man kommer tillrätta med de övriga delarna på sjukhuset.

De verkar även vara på gång och skaffa en operationsrobot. Det var något vi föreslog för 7 år sedan och nu verkar alla hålla med oss att det är en bra investering både för patienterna och för att vara en effektiv och attraktiv arbetsgivare

Det finns såklart saker som kan bli bättre, hade man byggt nytt operationshus idag så förbättrat logostiken ännu mer med bl.a. förrådet och mer plats för teknisk utrustning.

På eftermiddagen var det dags för återbesök på akuten där vi fick en uppdatering som skett de senaste åren. Även här har man lyckats fått ned beroendet av hyrpersonal, även detta innan något stopp från majoriteten.

Det var intressant att höra att man nu börjar jobba efter våra förslag vi hade för flera år sedan, det är tråkigt bara att det tar så lång tid och att de motarbetas av den politiska majoriteten. Exempelvis pratade vi om en separat barnakut helt skilt ifrån vuxenakuten, samlokalisering med primärvårdsjouren, traineeplaster och behovet av akutläkare.  Vi pratade även en del om de nya byggnationerna som ska genomföras på sjukhuset, det verkar som allt stannat av efter konsultfjaskot men det blir upp till oss politiker att sätta press på arbetet. Jag kommer helt klart fortsätta driva de frågor som vi gjort tidigare med en effektiv akut med bra lokaler som är byggda för fredstid (dagens akut är byggd som ett krigssjukhus men där avtalet med MSB nu är avvecklat)
Jag kan konstatera att det var två bra besök idag helt enkelt med många bra idéer och det kändes bra att få bekräftat att det vi moderater föreslagit under många år delvis är på gång men att vi bör fortsätta driva på för bättre förutsättningar för vården i Gävleborg.

söndag 3 februari 2019

Som liberalkonservativ ser man alltid varje patient som unik


Alla politiska partier bygger i grunden sitt arbete på värderingar och ideologier. Allt för ofta så pratar vi om praktiska frågor och försöker hitta pragmatiska lösningar på de problem som finns. Men alla förslag som läggs fram grundar sig på något sätt i vår syn på samhället och människorna som lever och verkar här.
Jag som moderat har min ideologiska hemvist i det liberala och konservativa värdena. Det innebär att jag är marknadsliberal och tror på att vi gemensam skapar olika marknader och där växer det fram innovativa lösningar på våra samhällsproblem. Det konservativa handlar om att skapa en trygghet för människor som gör att man vet att det finns en trygghet i att samhället hjälper till och stöttar när den egna förmågan inte räcker till.
En skillnad som utmärker oss liberalkonservativa jämfört med socialister är att vi ser varje människa som unik och därför krävs det unika lösningar. Detta är särskilt tillämpbart inom sjukvården. Vi har flera generationer byggt ett sjukvårdsystem som bygger på förenklingar och generaliseringar och den kollektiva lösningen.
Vi moderater vill därför se en mer individanpassad sjukvård som är till för att hjälpa varje individ på bästa sätt. Detta synsätt kan visa sig på olika sätt. Ett exempel är när vi pratar om överbeläggningarna på sjukhusen. För mig är varje överbeläggning ett problem eftersom det drabbar en enskild individ(den som ligger i korridoren eller ett förråd). För socialisterna är inte detta ett problem eftersom man ser på systemvärdet beläggningsgrad vilket innebär att man inte ser varje patient utan en grupp patienter som upptar ett visst antal vårdplatser. Så om du ligger i korridoren på en avdelning så hjälper det inte dig att veta att det finns en ledig plats på avdelningen bredvid. Men om man då ser på beläggningsgraden(antal patienter/antal vårdplatser) så kan den se bra ut.
När det gäller delaktigheten för patienten så kan man se samma sak. Det är patienten som känner sig bäst själv, inte läkaren eller administratören. Därför är det naturligt att du som patient är delaktig i din vård utifrån dina unika förutsättningar. Att hela tiden ha patienten i fokus och ta reda på hur man bäst kan hjälpa den är oerhört viktigt. Då måste maktbalansen ändras mellan patient och profession. Vi har gjort mycket på detta område, exempelvis valfrihetsreformer och patienträttigheter som införts, men vi är långt ifrån klara.
Vi behöver hel enkelt fortsätta arbetet med att ändra synen inom sjukvården till de mer liberalkonservativa sättet att se på samhället och människor, och det är vi moderater som har bäst förutsättningar för det.