söndag 29 september 2019

Arbete pågår med vår strategi för länets utveckling

Just nu pågår arbetet med att mejsla fram strategi för länets utvecklingen. Det görs av olika samhällsaktörer så som regionen, kommunerna, våra företag och civilsamhället.

För mig och oss moderater handlar detta mycket om att skapa tillväxt. Det kan låta typiskt oss moderater att prata om det men det är den krassa verkligheten. Vi måste skapa förutsättningar för en ekonomisk tillväxt som gör att vi får mer pengar till länets invånare men också till våra kommuner och regioner. Dessa pengar kan i sin tur användas för att utveckla välfärden och skapa mervärde för dom som bor här. Och rent konkret handlar det om att vi måste bli fler gävleborgare och det måste arbetas fler timmar.

Därför blir jag orolig när jag hör andra politiker ha fokus på helt andra saker i denna strategi. Exempelvis var det ett resonemang för ett tag sedan som jag tog del av om att för länets utveckling vore det bra om Ovako i Hofors stängde sin produktion. Motivet var att det skulle vara bra för miljön och därmed bra för den hållbara utvecklingen i länet. Det är sådana resonemang hos beslutsfattare som gör mig mycket orolig. Jag blir dessutom riktigt upprörd när jag hör dessa och de flesta verkar hänga på. Vad vore Gävleborg utan våra fantastiska industrier så som Holmen, Sandviken, Korsnäs och Ovako bara för att nämnda några. Gävleborg var tidigare Sveriges främsta industrilän och vi har tyvärr tappat den positionen och det verkar så som vissa på vänsterkanten bejakar en sådan utveckling med motivet att de tär bra för den hållbara utvecklingen.

Sedan är vår uppgift att göra länet attraktivt att leva och bo i. Det hjälper inte att ha många företag om varken företagarna eller de som jobbar där vill bo i vårt län. Här vill vi göra det mer intressant för människor att stanna här men även att få flera att flytta hit. Därför har vi moderater föreslagit att vi ska erbjuda en medflyttarservice. Vilket är en funktion, såklart ett privat företag som sköter detta, som hjälper människor att flytta hit och etablera sig här. Det kan handla om att hjälpa dem att hitta bostad, skola till sina barn eller bara att komma in i samhället. Det måste även finnas många olika typer av jobb, så när en ingenjör flyttar hit så finns det även finnas intressanta jobb åt den medlfyttande juristen eller sjuksköterskan o.s.v.

Det kommer även krävas att vi skapar attraktiva livsmiljöer och upplevelser som skapar trygga och harmoniska länsinvånare. Det ska vara mer intressant livsmiljö att bo i vårt län än i Stockholm eller annat av de angränsande länen. Man måste även känna en stolthet över att bo här så man pratar gott om vårt län och våra kommuner till andra runt om i världen. Allt detta måste såklart också finnas med i vår strategi men det får inte göras på bekostnad av tillväxten.

Vi moderater jobbar nu med vårt remissvar och jag räknar med att allt detta är saker som vi kommer lyfta in, sedan blir det min uppgift som regionråd att kämpa för att fler ska förstå dessa sammanhang så vi får en strategi som hjälper oss utveckla länet och inte stjälpa det samma.

lördag 28 september 2019

Hospicedebatten fortsätter

I veckan släppte vi vårt andra avsnitt av Podden Region Gävlebor med Stenvard & Strömberg. Vi kommer leverera ett avsnitt i månaden där ambitionen är att släppa det sista torsdagen varje månad. Denna gång blev det dock några dagar tidigare. Anledningen var att detta avsnitt handlade om den Palliativ vården och den frågan var aktuell på regionfullmäktige i onsdags.

Avsnittet hade rubriken – Tills döden skiljer oss åt. Ett ganska tufft ämne men väldigt viktigt. Jag träffade för ett par veckor sedan Lasse som berättade om sina upplevelser från den Palliativia vården i Gävle vilket man kan höra i avsnittet. Syftet var att få fram denna berättelse innan regionfullmäktige med förhoppningen att den politiska majoritet skulle lyssna på den och höra hur vården kan fungera och att det finns efterfrågan på Hospice vilket är en vårdform som våra länsinvånare inte har tillgång till.

Debatten höll på i ett par timmar och blev stundtals ganska hätsk. Problemen som vi upplevde var att man inte lyssnade på vad vi hade att säga. Majoritetens slutsats var att alla vill dö hemma och ingen i länet var intresserad av att vara på ett Hospice i Gävle. Man försökte även påskina att den palliativa vård vi har idag fungerar utmärkt och att vi ville sluta med den och bara erbjuda Hospice, vilket såklart inte stämmer.

Vi försökte förklara att detta var ett komplement och ytterligare alternativ är efterfrågat. Sedan kunde vi även påtala att det som man lovade 2014 inte var uppfyllt avseende specialiserade palliativa vårdplatser och Palliativa teamet.

Åter till podden……

I avsnittet vi hade gjort inför denna debatt handlade som sagt om Lasse och hans upplevelser. Det är en stark berättelse hur vården kan fungera eller rättare sagt inte fungera. Lasse är inte ensam om dessa upplevelser utan det finns flera sådana berättelse. Vi fick höra hur man placerar Palliativa patienter på korttidsboenden i kommunen utan adekvat hjälp under dygnets alla timmar. Det som var kanske mest provocerande var att man marknadsförde detta korttidsboende som Hospice vilket det absolut inte är.

Lyssna på avsnittet via Spotify eller Soundcloud

torsdag 12 september 2019

Många förfrågningar om att etablera sig i Gävle

Just nu pågår spekulationerna kring etableringar som pågår i Gävle. Vi kunde förra året presentera att Microsoft ska etablera sig i Gävle och Sandviken. Och nu i dagarna blev det officiellt att de även köpt mark i Stackbo/Rörberg för att bygga ytterligare en site.

Vi fick även veta att en annan etablering på själva flygplatsen gick förlorad. Det var en affär som jag var delaktig i att arbeta fram men nu valde de att dra sig ur. Orsakerna till det kan man såklart spekulera i men jag kan konstatera att jag inte är helt överraskad. Känslan man hade redan då var att det var en del frågetecken hur man skulle få till det och jag antar att man inte kände till att en annan stor aktör skulle etablera sig som granne. Många är även intresserade av vilken internationell aktörer det var som skulle bygga på flygplatsen men det kommer i alla fall inte jag avslöja.

Gävle kommun får förfrågningar hela tiden. Under min tid som kommunstyrelsens ordförande var det åtskilliga aktörer jag träffade och många som inte ens kom så långt som att träffa oss politiker. Det kan handla om lycksökare som tror att en kommun gör vad som helst för att få en etablering, de vill få mark, låna pengar och rena bidrag. Det finns däremot seriösa aktörer som ser potentialen i området och verkligen vill etablera sig på samma villkor som alla andra.

För mig som kommunalråd var det oerhört viktigt att man alltid ska behandla aktörer lika. Detta har inte varit fallet i Gävle under alla år men för mig bottnar detta i en grundvärdering om allas lika värde och rättvisa. Det gäller små entreprenörer i kommunen eller stora multinationella IT-företag. 

Flera har efterfrågat om kommunen gav några fördelar till Microsoft men det skedde inte under min ledning. Vi t.o.m säkerställd att vi hade färdigplanerad mark kvar för att på så sätt skapa möjligheter för andra aktörer att etablera sig eller expandera i Gävle. Och när det gäller markpris så fick varken Microsoft eller någon annan en subvention, vilket säkert många andra kommuner skulle ha gett dem. Detta går såklart att påvisa genom att se vad övriga aktörer har betalat i Gävle de senaste åren.

Jag har träffat journalister som har försökt få fram att vi gav just Microsoft fördelar men som sagt, det skulle aldrig jag gått med på.

Nu är frågan vad som händer när den andra aktören har dragit sig ur. Jag hoppas att det inte beror på den nya kommunledningen utan att de jobbade vidare med de ingångar vi hade under min ledning. Vad som ska hända med den gamla flygfältet hoppas jag att man nu tar sig en rejäl funderare över. Jag kan tycka att det gick lite väl snabbt när vi beslutade om att göra om själva flygfältet till industrimark. Man bör se över om det finns andra möjligheter att få fram industrimark för elintensiv industri utan att riva upp asfalten i Rörberg.

Det är ibland bra att erkänna att allt inte gick helt optimalt till och backa tillbaks och fundera igenom om man skulle ha gjort på något annat sätt. Just i detta fall så tycker jag personligen att det är läge att göra det nu.

fredag 6 september 2019

Remissfrihet till BUP ska tas bort, varför?

På senaste hälso- och sjukvårdsnämnden informerades om att man planerar att ta bort remissfriheten för neuropsykiatrisk utredningar för barn och ungdomar. Region Gävleborg har bland de längsta köerna i landet när det gäller besök till BUP och att då ta bort möjligheten att söka alternativa vårdgivare kan inte vara ett rimligt sätt att komma till rätta med detta problem.

Detta kan vi nu även läsa om i tidningen. När man läser den artikeln så blir jag upprörd i sak såklart men även vilken okunskap som finns.

För det första har vi de längsta köerna i landet, endast drygt 50% får komma på första besök eller utredning inom vårdgarantins 30dagar. På vilket sätt hjälper man dessa barn och ungdomar genom att de ska sitta och vänta i dessa köer istället för att komma till andra aktörer som kan ge dem den hjälp de har rätt till.

Dessutom är det så att skolorna i länet oftast kräver en utredning för att man ska få särskilt stöd i skolan, vilket innebär om man ska vänta i regionens köer så kan det ta upp till ett år. D.v.s. ett år utan att eleven för stöd och hjälp och kommer därmed efter i skolan med katastrofala följder för den enskilde individen. Detta i sin tur kan påverka elevens framtid. Här gör visserligen skolan fel, man har enligt skollagen rätt till att få den hjälp man behöver utan att det krävs utredning eller diagnos.

Ursäkten för att begränsa människors valfrihet är tydligen att man anser att kvalitén hos de privata är för dålig. Detta kanske kan stämma, men då måste man väl jobba med kvalitén och inte stoppa in människor i oändliga vårdköer. För på vilket sätt blir kvalitén bättre om man inte får en utredning och behandling.

Sedan finns det rena formella fel som det skrivs om i artikeln vilket i sin tur gör mig bekymrad.

Regionen slopade remisstvånget 2010 genom att man skapade möjligheten för patienterna att skriva egna remisser. Så om man nu inför remisstvång till BUP så måste de även ta bort möjligheten att skriva egen remiss till BUP. Detta är ett beslut som fullmäktige har fattat och kräver således att det är fullmäktige som ändrar det, inte nämnden.

Sedan kan primärvården skriva remisser och då har man laglig rätt att få den skickad vart man vill, även till de privata som nu regionen inte vill att vi ska använda. Denna lagstiftning kan inte regionen runda oavsett vad majoritetens politiker tycker.

Vi moderater har kämpat för en remissfri vård under alla år. Detta gör vi för att vården ska bli snabbare och det ska vara enklare att få kontakt med vården. Krävs remiss från primärvården så skapar det onödiga besök där. Därför var egenremissen en bra reform som vi gav vårt stöd till 2010.

Om man nu ska ta bort den så kommer vi kämpa för att det inte ska bli så. Patienten måste alltid gå före byråkratiska system och regler. Här har ledningen verkligen landat fel.

söndag 1 september 2019

Alliansen 15år

Idag är det 15år sedan Alliansen bildades, det var då de fyra partiledarna träffades hos Maud Olofsson i Högfors. Det var en historisk händelse och det som hände efter det har format Svensk politik får lång tid och fortsätter att forma den.

Idag är Alliansen på nationell nivå ett minne blott. Jag hoppas att man hittar tillbaks till varandra men det kommer säkert ta tid och det kommer krävas en del omvärderade sanningar för vissa. Alliansen lyckades få majoritet i valet 2006 och blev det största regeringsunderlaget 2010. Men i samband med att SD tog plats i riksdagen men en inställning om att ställa till oreda oavsett regering så ställde det till sig.

Alliansen var nära att bli större än de rödgröna 2014 men det hade nog inte hjälpt för att hålla ihop Alliansen. Vissa partier skulle ha krävt att man skulle få majoritet för att inte ett parti skulle få vara vågmästare.

På regional och kommunal nivå har det under tiden sett olika ut. Utgångsläget har för vissa varit Alliansen men det har mer berott på vilka personer som lett de olika Allianspartierna lokalt/regionalt. Det finns kommuner där Alliansen är största block och t.o.m. har egen majoritet men man väljer ändå att bilda andra koalitioner. Sedan finns det kommuner där man är den mindre minoriteten och väljer ändå att styra med Alliansen och SD aktiva stöd, vilket skedde i Gävle under tre år.

I regionen hos oss valde C att byta sida 2009, detta trots att det fanns en icke socialistisk majoritet utan stöd från SD(de fanns inte i fullmäktige då) Så då var det något annat argument som gjorde att man hellre håller ihop med sossarna och andra socialister (och även f.d. kommunister).

Man var så sugna på eget maktbegär och politiska poster så man offrade borgerligheten. Alliansen dog nationellt på 27minuter. I regionen var det kortare än så. I Gävle offrade man Alliansen och bildade ny koalition lika snabbt. Vissa spekulerade att vi moderater skulle gå ihop med sossarna i kommunen vilket sossarna inte hymlade med att de var väldigt intresserade av. Men för mig så är det viktigt att man lever som man lär. D.v.s. tror jag på borgerligheten och säger det till mina väljare, så ska man göra allt man kan för att få ihop det. Att då göra slut och hitta nya partner är för mig svårt att acceptera. Makten är inte allt utan det handlar om vad du gör med den och hur du långsiktigt kan bygga förtroende för ditt politiska alternativ och dina idéer.

Så vad har borgerligheten för möjligheter lokalt och regionalt? Det är glädjande att det finns kommuner och regioner kvar som jobbar samlat inom borgerligheten. I mitt län är det mest splittring som gäller. Jag har svårt att se att Alliansen ska kunna uppstå i regionen eller i Gävle kommun. När man väl är i sossarnas fångenskap så har man svårt att bryta sig loss. Det kommer kräva stora valförluster och att vi övriga i oppositionen tvingar dem till splittring.

Det vi vet är att sossarna kommer inte göra något för att rädda kvar sin nyvunna vänner. Man offrar gärna sina trogna kamrater, vilket har visat sig hur man behandlade vänstern både i region och i kommunen. Att då som nyvunnen kamrat så ska man vara medveten om att det är lika enkelt att svikas av sossarna som de har svikit sina tidigare kamrater. För mig står vi moderater för något annat. Vi tar hand om våra vänner, vårdar vänskapen för en lång och trogen relation.