torsdag 29 augusti 2019

Podd om sjukvård och annat

Idag har vi moderater i Region Gävleborg startat vår egen podd. Tanken är att vi regelbundet ska göra ett 15-20min program där jag tillsammans med min regionrådskollega Camilla ska samtala kring frågor som berör Gävleborgarna på olika sätt. Det kommer självklart bli mycket sjukvård men även en del annat. Vi ska försöka hitta svaren på de komplexa frågorna som finns och försöka förklara hur regionen fungerar och vad som händer där.

Idag så går mediaflödet allt snabbare både i radio/tv och tidningar. Till detta har vi även sociala medier som vi själva skapar innehållet till. Det som därmed blir svårt är att förklara och resonera kring de mer komplexa frågorna i dessa flöden. Twitter i all ära men det är svårt att ge bra svar på en svår fråga på 250 tecken.

Denna podd är tanken ska vara ett svar på detta. Här vill vi ge tid till djupare resonemang och ge oss möjlighet att förklara vad som händer och hur allt fungerar. Vi kommer såklart samtala själva kring detta men även bjuda in andra intressanta personer som får ge sin berättelse eller hjälper oss att förklara hur saker och ting fungerar.

Det första avsnittet handlar om huruvida vi har en sjukvårdskris eller inte inom regionen och frågan vi också ställer oss är om denna nya Podd kan matcha regionens NordkoreaTV som de gjorde för några år sedan.

Huruvida vi har en sjukvårdskris och om detta är en Nordkorea Podd får man lyssna helt enkelt. Podden finns på spotify, sök på Region Gävleborg eller följ nedanstående länk


Spotify Länk
SoundCloud Länk

söndag 25 augusti 2019

"Vad faan får jag för pengarna?"

På årets kanske sista sommardag har jag lyssnat på sommarpratare från i sommar. Jag lyssnade bl.a. på Leif Östling vilket var ett bra program som är väl värt att lägga en timme på. Jag hoppas att mina politiska motståndare har lyssnat på det i sommar, annars så kan jag starkt rekommendera det.

Han uttalade sig för ett par år sedan i en intervju med en journalist att i och med att han betalar över 100miljoner i skatt de senaste åren, ”Vad faan får jag för pengarna”. Det blev ett ramaskri i media och han tvingades bort från Svensk näringsliv. Frågan var kontroversiell men väldigt relevant. Vi politiker tar in väldigt mycket pengar från skattebetalarna varje år och då ska man som skattebetalare ställa sig frågan vad man får för pengarna. Det gjorde Leif och fler borde göra det.

Ser vi till regionen hos oss så får vi in 7 000 miljoner kronor av Gävleborgarnas pengar och vi bör ställa oss vad vi får pengarna. Och det vi får är det kostnadseffektivt och av hög kvalité.
Ser vi vad som hänt genom åren kan man såklart starkt ifrågasätta vad man får för pengarna. Vi har införskaffat vindkraftverk för över 80miljoner som inte fungerar, upphandlat konsulter för 90 miljoner som gjort jobb i onödan. Betalat bluffakturor för miljonbelopp.

Leif påpekar att det alltid är lätt att göra sig av med andras pengar, vilket skattepengar är. För mig är det därför viktigt att alltid väga investeringar mot varandra, hjälper de oss att bli effektivare och bättre, går det göra på ett smartare sätt o.s.v. Även när det gäller våra driftmedel så måste vi vara varsamma. Jag kan säkert uppfattas som jobbig när jag ställer kritiska frågor om vad pengarna ska användas till men det är min skyldighet för att sedan kunna svara Leif om vad Gävleborgarna får för de miljarder som de låter mig förvalta.

Leif pratade även om vikten av att bygga en bra organisation med ett bra ledarskap. Han berättade hur han på Scania lyckades fyrdubbla outputen med högre kvalité och nöjdare medarbetare. I offentlig sektor tror man alltid att ökad effektivitet innebär att man ska springa fortare, men så behöver det inte vara.

Man måste först se problemen för att kunna göra något åt dem. Det är först därefter man kan göra någonting bättre och göra något åt dem. När vi lyfter fram problem så vill gärna majoriteten framhålla att det är vi moderater som skapar problemen, då har man inte förstått någonting från hur Scania arbetar. Scania har varit förebild för andra privata företag men också för oss inom offentlig sektor. Jag tror vi måste se hur företag fungerar och lära oss av dem, det finns goda exempel inom vården som jag tidigare lyft fram (folktandvården) Vi måste även öppna upp för mer konkurrens, det är genom konkurrens mellan olika aktörer som man förbättrar kvalitén och sporras att göra saker bättre.

Leif ser även att man borde förstatliga mer av regional och kommunal verksamhet vilket jag kan hålla med om även om förstatligande inte per automatik gör saker bättre. Jag kan inte se att arbetsförmedlingen eller försäkringskassan är några större förebilder.

fredag 23 augusti 2019

De nya och alternativa medierna

Det politiska arbetet har förändrats genom årens lopp. Tidigare läste alla papperstidningen och kollade på SVTs nyheter varje dag kl 1930. Man lyssnade på radions nyheter på de få kanaler som fanns.

Idag ser medielandskapet helt annorlunda ut. Allt färre läser papperstidningen, antar att även tittandet på rapport kl 1930 minskar och vi har fler radiokanaler att lyssna på. Till detta har webbsidor och sociala medier kommit. Där kan alla skriva vad man tycker och tänker och alla kan läsa det utan att någon säkerställer fakta eller en bra ton. De traditionella medierna har flyttat allt mer av sitt arbete till webben och till de sociala medierna. Och allt blandas i en härlig röra.

Ett problem blir då att människor har svårt att skilja på vad som är sant och inte. Fakta har tenderat att bli allt mer tyckanden vilket är skadligt för samhället. Om man lägger fram fakta så kan man bemötas med att, ”tycker du ja”. Samtidigt som man lyfter fram andra länkar och tar dessa för fakta.
Här har bl.a. de s.k. rasistsiterna eller alternativa media kommit stort. Där tar man riktiga nyheter och gör om dem med en politisk vinkling för att skapa motsättningar i samhället. Främmande makt har också insett detta och använder det flitigt för att undergräva vår demokrati, och man måste säga att de gjort det med stor framgång. Detta sker överallt i världen och inte bara här hos oss.

Därför måste vi som är aktiva i samhällsdebatten vara noga med vad man länkar och vilka referenser man har. Att sprida och länka till de s.k. rasistsiterna är något som vi seriösa politiker och debattörer måste hålla oss borta ifrån.

Sedan så har vi det politiska samtalet och där har det skett stora förändringar genom åren. För att sticka ut och få spridning så har man skruvat upp tonläget till en sådan grad att jag känner att nu får det räcka. Att argumentera och debattera är bra och det ska vi göra men vi ska inte kalla varandra för det ena och det andra. Nu har det gått så långt så att människor känner sig hotade av olika grupperingar beroende vad man skriver på sociala medier.

Detta är inte något som bara ena sidan i det politiska landskapet använder utan det kommer från alla håll. Så mina partikamrater är inte bättre än någon annan. Jag vill däremot att vi moderater ska hålla en bra ton och vara just de vuxna i rummet, vara föredömen helt enkelt. Vi ska såklart inte göra avkall på vårt kritisk granskande och vi får inte ducka i debatten. Men det man inte kan säga till en person mellan fyra ögon ska man inte heller skriva på Twitter, Facebook eller någon annan stans.

Till detta krävs också att vi håller koll på våra sociala medier så ingen annan använder våra kanaler för att sprida lögner eller kränka andra människor. Att då moderera sin Facebook exempelvis är oerhört viktigt, man kan inte skylla på att andra får stå till svars för sitt.

måndag 19 augusti 2019

Är det ett problem att människor flyttar till storstäderna?

I Sverige pågår urbaniseringen d.v.s. att människor väljer att flytta från landsbygden till storstäderna. Den pågår för övrigt i hela världen men det är väldigt tydligt i Sverige och i Gävleborg. Många flyttar till Stockholm och det rör sig om ett normalstort landsting vart femte år(300000 personer). I Gävleborg är det framförallt till Gävle man flyttar till från resten av länet.

En fråga man kan ställa sig varför händer detta, är det önskvärt och hur ska vi hantera det? För kommuner som har en minskande befolkning blir det såklart problem, behovet av skolor minskar så de läggs ned, det blir tomma lägenheter o.s.v. Eftersom det är i större utsträckning de unga människorna som flyttar så blir det de äldre som blir kvar vilket i sin tur medför att kostnaderna för äldreomsorgen ökar.

För storstäderna, läs Stockholm, så är det inte helt enkelt heller. Det kräver stora investeringar i nya skolor, bostäder, arbetsplatser. Och för Region Stockholm så innebär ökade behov av sjukvård som kräver nya sjukhus fler vårdplatser och vårdcentraler. Att hänga med i den utvecklingen är inte helt enkelt och kostar mycket pengar.

Igår kunde vi höra om sossarnas förslag på att lösa detta problem. Man ska ta mer pengar från Stockholm, Göteborg och Malmö och ge till glesbygdskommunerna. Det man inte förklarar är att vi redan idag har ett system för att utjämna skillnader mellan ”rika” och ”fattiga” kommuner/Regioner. Vi utjämnar så att alla får samma intäkter per invånare oavsett om man är rik eller fattig. Dessutom kompenseras man för strukturella skillnader i kostnader, har man många äldre så får man kompensation för det har man många som går i skolan får man kompensation för det. Bor man långt till vården får man kompensation för det. Men nu vill sossarna öka på denna överföring av skattemedel.

Kommer deras förslag lösa problemet med urbanisering? Svaret är såklart Nej. Det ger oss en respit, men så länge landsbygden minskar i befolkning så kommer inte något utjämningssystem i världen lösa det. Genomförs detta så kommer man om några år ta upp frågan igen och igen tills det inte finns några kvar på landsbygden. Frågan man måste ställa sig istället varför flyttar människorna? Vad kan vi göra för att man ska vilja vara kvar på landsbygden? Det har man inte svarat på ifrån regeringen.

För Gävleborg så tror jag det krävs insatser för att man ska kunna bo kvar och studera på sin hemort, att få företag att vilja etablera sig där och skapa intressanta jobb. Men det kommer nog inte göra att ungdomar inte vill röra på sig, för den drivkraften finns nog kvar. Och dessutom vill vi att vi ska ha en rörlighet i landet, det är genom att människor flyttar och möter andra människor och kulturer som vi kan hålla ihop landet. Så lösningen måste nog snarare bli att få människor att vilja flytta från storstaden till landet.

Som ni märker så finns det inga enkla lösningar, som ett reformerat utjämningssystem skulle kunna vara, utan frågan är oerhört komplex och det krävs många åtgärder. Men framförallt så måste man ta reda på varför människor inte vill flytta till landsbygden och hitta lösningar där.

onsdag 14 augusti 2019

Var går gränsen mellan politik och tjänstemannarollen

Att jobba med politik innebär att man jobbar med det som är relevant för väljarna och samhällets utveckling. Men det handlar också om att lösa vardagsproblem. När en upprörd väljare/medarbetare eller företagare hör av sig så kan det krävas att vi politiker tar tag i en fråga även om det borde lösas av våra tjänstemän.

Detta händer i princip flera gånger i veckan att jag blir kontaktat, det kan röra sig om någon som inte får veta vilka valmöjligheter man har inom vården eller inte får en second opinion. Eller så är det en företagare som inte fått bygglov och känner sig illa behandlad av en tjänsteman. Då är det min skyldighet som politiker att lyssna och lyfta frågan även om jag inte har lösningen. Men man får såklart passa sig så man inte går in och tar över tjänstemännens uppgifter.

Det är dock alltid vi politiker som bestämmer vad som är politik och inte och våra tjänstemän får förhålla sig till det. Gränsen är dessutom flytande så det som igår var tjänstemannafråga kan idag vara en politisk fråga. Sedan kanske vi politiker inte är överens om vart gränsen går men fortfarande så ska tjänstemännen hålla sig från de frågor vi diskuterar politiskt. Jag har tyvärr upplevt ibland att just denna gränsdragning inte har fungerat och då är det till slut högsta ansvariga tjänsteman som måste ta det med sina medarbetare. Exempelvis så kan man ibland läsa debattartiklar/insändare som både politiker och tjänsteman skrivit under, detta är för mig ett big no no. Då riskerar tjänstemannen att hamna i politisk konfliktlinjen och användas som slagträ i debatten.

Sedan händer det att tjänstemän blandar sig i politiken helt och hållet. Vissa tjänstemän är dessutom ibland politisk aktivt och då är det såklart problematiskt. Vi kunde läsa om en högt uppsatt tjänsteman som fått nytt jobb i en kommun i södra Sverige som hade recenserat vissa partiers väljare vilket såklart är helt oacceptabelt. Jag har också upplevt att tjänstemän har recenserat mig inför andra vilket inte är acceptabelt, detta har såklart inneburit en tillsägelse från dess ansvariga chef. Att få sparken från jobbet ligger såklart långt borta men har man en hög position som bygger på förtroende från politiken så är det inte hållbart att jobba för en den organisationen.

måndag 5 augusti 2019

Är det förbjudet att tigga vid våra sjukhus?

Idag kunde vi läsa om att det är förbjudet att tigga vid sjukhusentréerna i länet. Detta skulle såklart vara önskvärt men det ser inte ut så och det är ett missförstånd från regionledningen. Sjukhusens entréer och områden där allmänheten har tillträde ses nämligen som allmän plats och regleras av den lokala ordningsstadgan.

Det innebär att det är lika tillåtet idag att tigga passivt utan för sjukhusen som det är utanför den lokala ICA-butiken, däremot är aktivt tiggeri inte tillåtet någon stans. Jag personligen är inte för tiggeriförbud eftersom jag tror det är ganska verkningslöst, då kommer bara det ta en annan form. Men just kring sjukhusen så tycker jag att man i respekt för patienterna och dess anhöriga kan tänka sig ett förbud.

För att det ska bli som ledningen tror och som jag skulle vilja så krävs beslut av respektive kommun. Så då krävs att regionens sossar säger åt sina kommunkamrater för att det ska bli så, om inte så är det fortsättningsvis okej att sitta utanför(eller innanför) sjukhusens entréer.

fredag 2 augusti 2019

Smarta lösningar av entreprenörer i glesbygden

Idag kan vi läsa i Hälsingetidningarna om hur SNX Logistics i Ljusdal har löst transporter av god till byarna Loos och Ramsjö. När bussgods lades ned och de övriga aktörerna inte ville leverera exempelvis matvaror till mindre butiker i glesbygdens affärer så hotades affärer och verksamhet med nedläggning. Nu har ett privat företag tagit på sig att samla transporterna till dessa och de har dessutom gjort det med stor framgång. Detta gjordes visserligen på initiativ av kommunen men det offentliga är inte en del av lösningen och är inte med och finansierar.

Jag kan tänka mig hur det kunde ha låtit om frågan landat hos Region Gävleborg. Då hade man startat ett projekt med finansiering av skattemedel som sedan skulle bli ett offentligt åtagande, detta med vänster, center och sossar i spetsen. Sedan hade det blivit ett offentligt åtagande där regionen hade skött och finansierat denna kommersiella verksamhet.

Tänk hur det hade låtit om vi hade sagt att detta kan marknaden lösa. De hade sagt att vi var landsbygdsfientliga och ville lägga ned all verksamhet där och att vi minsann som bor i större samhällen inte förstod och brydde oss om dessa människor i glesbygd.

Detta visar nu hur bra det kan fungera med drivande entreprenörer som på kommersiella grunder löser utmaningar som finns på landsbygden. Mobilsamåkningen som regionen startade för några år sedan är ett exempel på motsatsen där det offentliga försökt lösa problem med att få till transporter av människor på landsbygden och det misslyckades såklart.