Felaktiga redovisningar av partiernas intäkter

De politiska partierna har sedan ett par år tillbaks varit tvungna att redovisa sina intäkter och vad man spenderar de partistödsmedel man får på. Detta har gjorts på ett sådant sätt att partierna nationellt redovisar till kammarkollegiet vilka intäkter de har och vi kommunala och regionala partiorganisationerna redovisar till respektive fullmäktige hur vi spenderat våra partistöd.

De lokala/regionala partierna har varit dåliga på att redovisa på ett entydigt sätt och innehållet har varierat stort, vissa skriver endast att man använder partiernas partistöd för att stärka den lokala demokratin och andra skickar in sina årsredovisningar.

Vi moderater i länet har försökt få till en enhetlig redovisning för oss och socialdemokraterna för att på så sätt sätta någon form av praxis. Vid dessa samtal har sossarna varit ointressanta att redovisa mer än vad de gör idag vilket i princip inte är något överhuvud taget. Vi moderater däremot är beredda att redovisa helt öppet våra intäkter och stöd från andra, om andra partier gör motsvarande. Det gäller framförallt socialdemokraterna som tros ha stort stöd från facken och andra organisationer inom arbetarrörelsen.

Nu har man även bestämt att alla lokala och regionala partier också ska redovisa sina intäkter till kammarkollegiet, vilket vissa av oss har gjort och andra inte. Detta ska man göra om man har intäkter, utöver partistöd, medlemsavgifter och interna bidrag som överstiger ett halvt basbelopp d.v.s. 23700kr. Vilket jag antar att samtliga partier i länet har, de flesta av oss gör exempelvis beställningar till länsförbunden av material som sedan faktureras vidare till lokalföreningarna vilket då ska ses som intäkter från försäljning till länsförbunden.

Nu har media rapporterat om detta och där ser det ut som att vi moderater har mest intäkter av alla partier, vilket såklart inte speglar verkligheten på rätt sätt.

Tidningsrapporter om parkeringskaos på sjukhusen

Idag skriver Hälsingetidningarna om parkeringskaoset på sjukhusen, denna gång handlar det om hur parkeringsavgifter och böter fungerar. Men det stora problemet vi har idag är att det är alldeles för få parkeringar som finns i anslutning till sjukhusentréerna. Vi moderater har länge krävt att man ska bygga parkeringshus på Gävle sjukhus, vilket effektivt stoppas av miljöpartiet. De tror att om det finns ont om platser så kommer människor inte åka bil utan cykla istället.

Men konsekvensen blir att man ständigt ser bilar som cirkulerar runt för att hitta platser och man måste extra god tid innan man ska vara där för att vara säker på att få plats. Fungerar sedan inte parkeringsautomaterna så blir det ännu värre. Sedan har vi personalen som har svårt att hitta platser vid skiftbyten, så även de måste åka till jobbet i god tid för att inte komma för sent. Detta har visserligen blivit lite bättre i och med att man gjorde i ordning parkeringsplatserna vid helikopterplattan på Gävle sjukhus, vilket var ett förslag från oss moderater som en snabb lösning innan man fick till parkeringshuset/n.

Men nu kan vi läsa om hur vi upphandlat tjänsten att ta ut parkeringsavgifter och böter som uppfattas som man jagar sjuka patienter. Det bästa vore om det fanns plats för alla patienter och personal utan parkeringsavgift, men det kan vara svårt att få till i och med att våra sjukhus i Hudik och Gävle ligger så centralt. Men ambitionen måste vara att det ska vara lätt att ta sig till sjukhusen med bil, buss, tåg, cykel och att gå. Och här finns det mycket att göra. Dessutom måste man ha överseende med att det inte alltid är friska personer som parkerar. Vid akuten exempelvis så skulle det vara bra om man hade någon annan smidig lösning, men inte ens där var man intresserad från majoriteten att hitta en lösning. (Se det medborgarförslag som man avslog RS 2017/1788)

När vi nu genomför Framtidsbygget så finns inte dessa aspekter med. Vi har även här krävt en logistisk utredning där man bl.a. ser över patient och trafikflödena. Men det har vi ännu inte fått något gehör för.

Men vi moderater kommer inte ge oss i denna fråga utan vi kommer fortsätta att kräva att man åtgärdar dessa och med tiden så brukar det bli som vi sagt men med den majoritet vi har så tar det tyvärr onödigt lång tid.

Extra lönesatsning till särskilt yrkesskickliga inom vården

I våras var det upplagd för en storkonflikt inom hälso- och sjukvården. Vårdförbundet gick ut hårt och krävde 10000kr mer i månaden för vissa yrkesskickliga. Helt klart ett krav som var omöjligt för oss i regionerna att tillmötesgå, det skulle kosta oss i Region Gävleborg 100mnkr. Så det centrala avtalet blev sifferlöst och man flyttade ut kravet till regionernas lokala förhandlingar istället.

I Gävleborg har vi under flera år, sedan 2013, lagt 1% extra på sjuksköterskelöner varje år. Detta på initiativ från oss moderater och de budgetar vi har lagt genom åren. Även majoriteten prioriterade till slut en sådan satsning, man vågade helt enkelt inte annat med tanke på att det var val 2014. Sedan har denna satsning fortsatt både hos oss i oppositionen och hos majoriteten.

Denna satsning har alltså get 1% extra (utöver den vanliga löneökningen på ca 2,5%/år) att fördela varje år sedan dess vilket motsvarar 7% ökning totalt eller 2500kr mer i månaden för alla sjuksköterskor räknat på deras snittlön. Vi har som arbetsgivare drivit frågan om att öka lönespridningen inom vården men tyvärr så har inte denna satsning använts på detta sätt. Vi moderater ville att man dessutom skulle göra en extra lönerevision med dessa medel varje år för att förtydliga denna satsning och inte blanda ihop den med den vanliga revisionen, men tyvärr så blev det inte så utan bakades ihop.

Det hade varit alldeles perfekt att göra denna satsning på särskilt yrkesskickliga med dessa medel. Frågan blir om man nu gör det detta i år? Tar man dessa 11miljoner, som finns avsatta i år, och fördelar det på denna grupp så motsvarar det 1500kr extra varje månad. Utöver detta så får alla ta del av den vanliga löneförhöjningen som kopplas till märket d.v.s. industriavtalets löneökning på ca 2,5%, vilket blir ca 1000kr lönepåslag.

Generellt sett ska vi politiker hålla oss borta från att lägga oss i lönerörelsen. Det blir inte bra när detta görs, se bara vad som händer inom lärarkåren. Det måste vara ”marknaden” som löser detta och då är det viktigt att det finns fler arbetsgivare och en större konkurrens för vårdpersonalen, det är det enda sättet att få upp löner för dessa yrkesgrupper. Alla monopol, även arbetsgivarmonopol, är inte bra. Varken för oss som arbetsgivare eller för den anställde.

Nu har det blivit fler och fler huvudmän/arbetsgivare inom vården de senaste åren vilket är positivt för vårdpersonalen. Detta har också gjort att lönerna har justerats upp allt eftersom.
Men nu har jag gjort det som jag precis förespråkat att man inte ska göra, lagt mig i lönerörelsen. Men som det heter, När man har satt fan i båten är det bara att ro.

Låt regionen ta över hemsjukvården (igen)

2013 övertog kommunerna ansvaret för hemsjukvården, d.v.s. för den sjukvård som bedrivs i hemmet hos patienten. Tanken var i alla falla att de skulle göra det. För att komma överens med kommunerna så blev beslutet att regionen fortfarande gör besöken under de två första veckorna och därefter övergår ansvaret till kommunerna. Kommunerna tog även över den verksamhet och personal som det dåvarande landstinget hade för detta.

Problemet blev då såklart att landstinget då inte hade några medarbetare kvar som kunde göra dessa besök eftersom alla gick över till kommunerna. Ansvaret låg dock kvar på hälsocentralerna vilket en del tog ansvar för medan andra inte.

Regionen har även andra verksamheter som gör hembesök.

Palliativa teamet gör till viss del hembesök för de palliativa patienterna. Dessutom har vi inrättat ett par mobila team som också gör hembesök på uppdrag av primärvården, d.v.s. hälsocentralerna. Allt som allt så ser det ut som vi har fyra olika verksamheter som gör hembesök

• Hälsocentralerna under de två första veckorna 
• Mobila teamet gör det på uppdrag av HC
• Palliativa teamet, gör en del besök hos de palliativa patienterna
• Kommunens hemsjukvård, som gör de besök som krävs efter de två första veckorna.

Tanken med kommunaliseringen var att minska antalet personer som gör hembesök och samordna med hemtjänsten, så har inte skett. Idag kunde vi läsa i tidningen att kommunerna nu istället försöker flytta över hemsjukvården på de personliga assistenterna alternativt att patienten ska uppsöka sin hälsocentral varje dag för vård. Att kommunerna vill få någon annan att bedriva sjukvård kan såklart kopplas till att man vill minska kostnaderna för kommunen och att ekonomin är ansträngd.

Det är helt uppenbart att kommunaliseringen av hemsjukvården som gjordes 2013 inte blev som vi tänkt oss. Istället för att färre skulle göra hembesök så är det nu fler som bedriver hemsjukvård, en del även motvilligt. Dessutom är det olika huvudmän och samordningen blir därefter svår att få till, dessutom blir det väldigt konstigt för patienterna.

Problemet blir också att hemsjukvården fungerar olika för de olika kommunerna. Vården blir därmed ojämlik i länet när vissa kommuner gör en sak och en annan inte.

Vi moderater har kommit fram till i att denna kommunalisering inte blev bra och är beredda att återta
hemsjukvården till regionen. Inte för att regionen är bäst på att göra allt utan att vi vill minska antalet huvudmän och lägga hembesöken på primärvården som ansvarar till största del för dessa patienter, varför inte att varje hälsocentral får ta det ansvaret fullt ut(De gör ju vissa hembesök redan idag)

Vi har därför under en tid krävt en utvärdering av kommunaliseringen med ambitionen att ta tillbaks den till regionen. Alternativt så måste kommunerna ta all hemsjukvård och inte kunna ducka för det och hänvisa patienterna till sin hälsocentral, som de nu gör i detta exempel.

Vem bestämmer egentligen om länets infrastruktur

Staten har ansvaret för den nationella infrastrukturen d.v.s. järnvägar, större vägar(europavägar) och många av våra större farleder. Kommunerna ansvarar för de kommunala vägarna. Sedan finns det enskilda vägar som olika vägföreningar ansvarar för. För den regionala infrastrukturen(länsvägar) så är det ett delat ansvar mellan regionen och staten. Detta är en del i den förändring som gjordes i och med att vi bildade region 2015.

Detta innebär att Region Gävleborg beslutar vart fjärde år om vilka regionala infrastruktursatsningar som ska göras i länet de kommande åren. Det är statens anslag för detta som regionen prioriterar och det är sedan Trafikverket som genomför investeringen.

Vi beslutade om den regionala infrastrukturplanen senast i oktober förra året. Där har vi lyft fram en del investeringar som regionen prioriterar. Totalt har vi ca 80mnkr per år som ska prioriteras vilket inte är så mycket pengar i dessa sammanhang men de gör stor skillnad, om de används rätt.

Jag har noterat att man nu ändrar fokus på hur regionledningen ser på infrastruktur i länet. Det har gått från att vara väginvesteringar till att bli mer busshållplatser och nu cykelvägar. Av de 953 mnkr som finns tillgängliga 2018-2029 så lägger man nu

• 220mnkr på cykelvägar
• 180mnkr på busshållplatser och andra kollektivtrafikåtgärder
• 470mnkr på vägförbättringar
• 68mnkr på statlig medfinansiering
• 48mnkr på enskilda vägar

Vägnätet i länet har stora behov. Vi har kunnat följa debatten om avsmalning av väg 50 mellan Söderhamn Bollnäs, där skulle vi ha satsat på att behålla bredden.

Genomfarten i Ljusdal, där finns det stora utmaningar för att lösa den tunga trafikens behov.
Väg 56(diagonalen) från Gävle ned till länsgränsen är en väg som på andra sidan länsgränsen har en mycket bättre standard

E16 genom Hofors måst lösas, det är visserligen en statlig väg men där är vi vara med och medfinansierar från regionen med våra statliga länsmedel

76ans förlängning d.v.s. en ny väg från Furuviksvägen till E4an, detta för att minska trycket på södra infarten till Gävle.

Sedan har vi länets pulsåder d.v.s. E4an genom länet som måste åtgärdas.

Majoriteten väljer istället att bygga om busshållplatser som ingen använder, cykelvägar med förväntningarna att folk ska börja arbetspendla med cykla mellan Sandviken-Gävle

Vi moderater skulle istället vilja att vi prioriterar de objekt som har störst problem. E4 genom länet är en sådan kritisk investering som vi vill se att man åtgärdar så fort som möjligt, vi kräver att det ska vara fyrfältsväg (d.v.s. motorväg) hela vägen från södra länsgränsen till den norra. Detta kostar såklart oerhörda stora summor pengar men här kan vi använda våra regionala medel för medfinansiering och kan sedan kommunerna vara med så kan vi trycka på mot staten att göra dessa investeringar.

Men pengarna räcker såklart inte till allt. Har vi 1000 miljoner på de 10 år som planen hanterar så skulle det vara rimligt att lägga ex. 150mnkr för de 5mil motorväg genom Nordanstigs kommun. Kostnaderna för att göra motsvarande för sträckan Gävle-Söderhamn skulle kosta 200 miljoner vilket bör ses som väl investerade medel.

Ledningen delger sin bild om läget inom vården nu i sommar

Idag rapporterar Regionens tjänstemän om sommarsituationen på våra sjukhus. Vi vet att det brukar vara mer eller mindre kaos inom sjukvården på somrarna. Det intressanta i år är huruvida det är problem även i år eller om man fått ordning på bemanningen denna sommar.

Lyssnade nu på radions rapportering från ledningens presskonferens där man säger att läget i sommar är bättre än tidigare och att man har läget under kontroll. Vi fick inte höra några medarbetare utan endast högre chefers berättelser. Det är intressant att höra hur media rapporterar från denna presskonferens. Flera chefer ger sin bild men utan några direkta kritiska och granskande frågor. Jag hade gärna gett dem lite input för att få en mer nyanserad bild. Jag har ofta kontakt med medarbetare i vården som allt för ofta berättar en helt annan version än den som de högre cheferna rapporterar till media.

Hur är då läget i sommar?

Det är inte helt enkelt att få en enkel och entydig bild men det finns några indikatorer man kan se på för att få en bra bild hur vården fungerar.

Antal vårdplatser och antalet patienter som ligger på en överbeläggningsplats är alltid intressant och relativt enkelt för mig att hitta uppgifter på i våra system. Antal vårdplatser i sommar är så här långt i snitt 419 på Gävle och Hudiksvalls sjukhus vilket är 30 platser färre än under våren men några fler än förra sommaren. Det som ändå visar vilken belastning man har är hur många patienter som ligger på överbeläggningsplats och där har vi den senaste veckan haft 48 patienter i snitt på en sådan plats, vilket är 20 fler än under våren och 21 fler än förra sommaren.

När det sedan är fullt på avdelningarna så blir patienterna kvar på akuten och situationen blir inte bra för varken patienterna eller medarbetarna. Vi kunde höra att läget på akuten i Hudik är problematiskt vilket även stämmer med den bild jag fått. Jag har t.o.m. fått signaler om att patientsäkerheten är hotad vissa arbetspass men detta rapporterar såklart inte våra högre chefer.

Att då säga att läget är bättre än tidigare år blir svårt att hålla med om.

Sedan är det intressant att se hur många arbetspass som man inte löst och hur många medarbetare man tvingat in för att jobba. Här är det svårt att få fram bra underlag utan baseras ofta på medarbetarnas berättelser.

Även ambulansens tillgänglighet under sommaren är intressant att följa. Som det verkar så har man alla dygnetrunt ambulanser igång under sommaren. Det är några dagambulanser som man ställt. Om detta stämmer med hur det nu har blivit vet jag inte, men det är såklart intressant att följa. Det går även att följa hur responstiden varit för ambulansen för att få en bra bild av läget där.

Efter varje sommar kollar vi i oppositionen av hur sommaren gått vilket ska bli intressant att göra även denna sommar, kommer den bild som ledningen gett stämma överens med det som verksamheterna uppfattar. Men det får jag återkomma till i augusti.

Almedalen håller fortfarande

Nu har jag spenderat ett par dagar i Almedalen tillsammans med tusental andra samhällsintresserade människor. Det är ett fullt schema som läggs och det blandas med seminarier, utställningar och träff med enskilda aktörer. Det ges även möjlighet att träffa andra moderata politiker och utbyta tankar och idéer.

Det kändes som det var mindre omfattande i år med färre seminarier och folk. Frågan är om hela Almedalskonceptet håller på och försvinner. Jag hoppas inte det utan att detta världsunika koncept håller även i framtiden. Vi behöver mer mötesarenor där politiker och samhällsaktörer kan träffas.

I år var det återigen fokus på sjukvård och de områden som berör regionen för min del.

Verksamhetsbesök, Visby lasarett

vi startade men en snabbvisit på Förlossningen på Visby lasarett. Ett litet sjukhus men där man trots låga volymer upprätthåller en bra vård. Man har endast 400-500 förlossningar per år vilket innebär att de måste jobba mycket med upprätthålla kompetensen bland personalen. Det är klart att bedriver man vård på en ö mitt ute i Östersjön krävs okonventionella lösningar. Det krävs ett mycket bra samarbete med vården på fastlandet och jag antar att det går en del transporter där emellan. Frågan är vad vi kan lära oss som har andra förutsättningar men kanske liknande problem med långa avstånd och relativt litet patientunderlag.