tisdag 21 maj 2019

Hur mycket är okej att betala för en läkare?

Regionen har under lång tid varit beroende av hyrpersonal inom vården. Vi har historiskt sett haft högst kostnader i landet för detta men kan nu se att kostnaderna minskar något vilket är positivt.

Däremot har regionen haft tveksamma metoder för rekrytering av medarbetare. Det var inte länge sedan man rekryterade läkare genom att erbjuda en signonbonus vilket skulle innebära 500000kr extra om man tog anställning i regionen.

Man har även rekryterat hyrläkare till regionen genom oetisk marknadsföring från hyrbolag med annonser om att nu har du unik möjlighet att tjäna 200000kr i månaden.

Nu har vi åter igen hört hur man lockar över allmänläkare från privata hälsocentraler genom att erbjuda dem extremt höga löner med uppåt 64000kr per vecka eller 250ksek per månad, vilket ansvariga tjänstemän har förnekat. Man har däremot bekräftat för mig att man för en enstaka vecka kan betala upp till 60000kr för en vecka. Det har till och med från regionen skrivit på sociala medier att man ljuger när man påpekat detta.

För att kolla fakta så har jag stämt av de fakturor som kommit in till en av våra hälsocentraler i norra delen av länet t.o.m. april i år. Jag kan konstatera att det är många fakturor att gå igenom men den totala kostnaderna för denna HC är 3,3mnkr för inhyrda läkare på en total budget på 19mnkr.
Det jag kan se på dessa fakturor är att man betalar 60000kr/vecka för en allmänläkare som jobbar 40h. Är det sedan ett par timmar jour eller övertid så hamnar fakturan lätt på 75ksek i veckan, vilket det finns exempel på. Detta blir då en totalt 240 till 300ksek per månad!

Är detta rimligt?

För enstaka tillfällen kan jag tänka mig att man behöver hyra in men då så länge man håller sig inom budget. Men så är inte i fallet idag. Våra egna hälsocentraler går med över 90miljoner i underskott i år och det är ytterst få som klarar i princip noll-resultat.

söndag 19 maj 2019

Debatten om sprututbyte fortsätter

Frågan om sprututbyte och lågtröskemottagning pågår för fullt på tidningarnas insändarsidor. Detta eftersom regionen nu har beslutat att vi ska införa en sådan verksamhet. 
Vad är det man vill göra?

Man vill starta en mottagning (man pratar visserligen om två enheter men med tanke på budget så är det nog en man tänker sig) på Gävle sjukhus där missbrukare ska kunna söka sig till för att få nya rena sprutor. 
Tanken är att missbrukarna ska söka sig dit från hela länet och där kunna lämna in använda sprutor och få nya i utbyte. I och med att man får detta så ska man minska smittspridningen för denna grupp och man ska ha motiverande samtal för att få dem att sluta med sitt missbruk.

Vad tycker moderaterna?

Vi Moderater i Region Gävleborg är kritiska till denna verksamhet. Däremot finns det moderater i andra regioner och i nationellt som är för. Denna fråga splittrar alla partier och den är mycket infekterad. Men vi moderater i Region Gävleborg är alltså emot att detta startas, vi vill att man ska prioritera andra insatser.

Men vad säger forskningen?

Det här är ett av problemen finns. Forskningen är inte entydigt i vilka effekter detta får. Vad vi kan få fram så har man inte heller tittat på vilka konsekvenser detta får. Det vi har frågat efter är hur ser smittspridningen ut efter man infört detta, hur ser det ut på andra håll i landet? Hur många missbrukare lyckas man få bort från missbruket? Inget av detta har vi sett någon studie på.

Men myndigheterna rekommenderar detta

Vi har efterfrågat just dessa rekommendationer från smittskyddsläkaren i Regionen och vi kan konstatera att det inte finns några direkta riktlinjer. Bl.a. så finns det inga nationella riktlinjer från socialstyrelsen, vilket vissa har påstått. Det finns däremot en vägledning från Folkhälsomyndigheten där lågtröskelmottagning är en av tre metoder de beskriver. Vi förordar en annan av dessa tre metoder de beskriver d.v.s. en uppsökande verksamhet. Vi skulle gärna se att detta görs tillsammans med kommunen som har ett stort ansvar när det gäller denna grupp.

torsdag 2 maj 2019

Tillsätt en kriskommission i Region Gävleborg

Idag på regionstyrelsen fick vi en kort föredragning om delårsrapport 1 d.v.s. utfallet från januari till mars med en prognos för helåret. Vi kunde läsa under förra veckan om detta och hur majoriteten ser på läget.

Läget är mycket bekymmersamt och vi har under många förutspått att denna dag kommer och nu kan vi konstatera att den är här. Prognosen för helåret är att kostnaderna för hälso- och sjukvårdsnämnden är över 500miljoner, över en halv miljard!

Därför hade jag förväntat mig en genomgående föredragning och analys av vart dessa underskott uppstår och vad vi kan göra åt det. Det är inte längre en fråga bara för hälso- och sjukvårdsnämnden utan angår hela regionen eftersom man nu riskerar all verksamhet.

Vi ställde därför frågor om detta men ingen från majoriteten eller tjänstemännen ville, eller det kändes som att de inte heller kunde svara på våra frågor. Man vill från majoriteten avvakta vad nämnden säger på kommande sammanträden och att det där tas fram förslag på åtgärder. Men att få fram åtgärder som ger effekt på kostnadsminskning som motsvarar helårseffekt på 400miljoner är inte realistiskt.

Vi måste därför nu jobba lite annorlunda. Det kommer handla om att hitta kortsiktiga åtgärder men framförallt hitta en långsiktig hållbar strategi, men det vill inte majoriteten.

Vi i oppositionen sträcker därför ut en hand till majoriteten där vi vill att man tillsätter en kriskommission som kan jobba med detta. Hur den ska se ut och exakta uppdraget kan man diskutera men vi ser att man jobbar med tre delar.

  • Vart uppstår avvikelse mot budget och vad är orsakerna
  • Vad kan man göra kortsiktigt för att få en ekonomi i balans
  • Vad kan man göra långsiktigt för att säkra en god ekonomi på sikt


Detta tyckte majoriteten inte behövdes utan de väljer att istället lägga ett förslag på att nämnden får återkomma, någon gång, om hur de ska komma tillrätta med underskotten.

Men nu är läget så allvarligt så vi kan inte sitta och vänta utan behöver jobba på ett annat sätt. Jag har tidigare suttit i kommunen och haft samtal mellan kommunledning och förvaltningar om hur man kan komma till rätta med underskotten. Det handlar oftast inte om att vi kommer med svaren men genom att vi ställer frågor och för ett resonemang så hjälper vi våra verksamheter att hitta rätt. De ser också att vi inom politiken ser ytterst allvarligt på detta och har fullt fokus.

Men som sagt nu blev det inte så. Vi i oppositionen kommer däremot inte sitta med armarna i kors utan jobba vidare med detta med de verktyg vi har. Ett första steg blir att kalla in ansvariga tjänstemän som får komma till oss och berätta om sina underskott och vi kan ställa våra frågor.

onsdag 1 maj 2019

1maj socialisternas dag?

Idag är det första maj och det är dags att se socialisterna vara ute och demonstrera. Idag är det extra spännande att se vad de ska demonstrera mot, eller för. På alla tre nivåer så har nu socialisterna ingått samarbeten med s.k. liberala partier. Nationellt har man januariöverenskommelsen, eller januariblåsningen som den kallas, i regionen sitter man i en gammal majoritet och där krävs inga överenskommelser längre och i Gävle kommun så har man ett 100punktersprogram som man kommit överens om mellan S,L,C,MP.

På nationell nivå så har man kommit överens om att införa marknadshyror, avskaffa arbetsförmedlingen och värnskatten. Vad ska det då stå på plakaten? Stoppa marknadshyror, höjda skatter eller gör man samma vändning i sitt första majtåg och kräver dessa förslag.

Det är alltid lika komiskt att se dessa tåg gå omkring och demonstrera mot sig själva men samtidigt så är det hyckleri på hög nivå. Frågan är varför inte media på allvar granskar detta.

tisdag 30 april 2019

Blir ingen motorväg av E4:an genom länet


Då kom beskedet att Trafikverket inte tänker bygga fyrfältsväg genom Nordanstig. Man kommer i stället bygga 2+1 väg vilket är samma lösning som är mellan Gävle och Söderhamn. Vi vet vilken kaos det är på dessa vägar och där det är mycket trafik finns ingen annan vettig lösning än en riktig motorväg.

Därför har trafikverket sagt att om det ska bli fyra filer istället för tre så måste kommunen och/eller regionen gå in och medfinansiera. Principiellt så kan man tycka att det är fel att kommunerna ska stå för en del av kostnaderna men samtidigt så är det väldigt viktigt att det blir en motorväg på E4an genom länet.

Så nu kom beskedet att kommunen och regionen säger nej till medfinansiering och då blir det bara en 2-1 väg.

Jag kan bara beklaga det och jag kan också beklaga att någon dialog inom regionen inte riktigt har funnits om vilka alternativ vi har. Enligt tidigare uppgifter rör det sig om 150miljoner som krävs av lokal medfinansiering vilket inte skulle vara några problem för oss i regionen att var med på. Vi har idag ca 80mnkr per år av de statliga infrastrukturmedlen som vi kan prioritera. Detta gör vi i den regionala infrastrukturplanen.

Så om vi verkligen vill så finns det statliga medel vi kan lägga på en sådan satsning. Nu kan vi däremot se att den politiska majoriteten inte väljer att prioritera E4an genom länet. Jag vet inte vad som sagts i samtalen med trafikverket och Nordanstig men om det nu krävs 150mnkr, så skulle det vara något som vi skulle kunna prioritera.

Man väljer istället från majoriteten och anlägga regionala cykelvägar i den s.k. cykelplanen. Så medan det är kaos på E4:an genom länet så ska vi cykla genom länet istället, känns som en märklig prioritering även om cykelvägar också är viktiga såklart.

Vi moderater kommer fortsätta att driva frågan om E4 med motorvägstandard genom hela länet, inget annat är långsiktigt hållbart. Vi kommer inte sluta köra bil och de som vill ta sig norrut kommer fortsätta att köra genom vårt län.

måndag 29 april 2019

Debatt om den ”Hospiceliknande” vården på Gävle Strand

Idag på kommunfullmäktige var frågan om Hospice uppe igen. Det är en fråga som vi moderater driver väldigt mycket just nu. Gävle startade sin palliativa enhet på Gävle Strand 2016, detta efter mycket diskussioner i kommunen. Man försökte även då få med regionen på detta men de var och är helt avvisande till en sådan verksamhet. Så känslan var då att detta är bättre än inget och en bra start.

Så nu i höstas fick jag veta att denna enhet inte fungerar som utlovat och jag träffade i och med det en del anhöriga till patienter där och var även där och träffade personalen. Det vi befarade besannades då och jag pratade även med dåvarande moderata ordföranden i omvårdnadsnämnden.

Så igår så diskuterades frågan i kommunfullmäktige där jag ställde den nyvalda centerpartistiska ordföranden till svars.

I Mars 2013 var frågan uppe på fullmäktige där lovade den dåvarande S-ordföranden att det nu minsann skulle startas ett ”Ett slags Hospice - alltså ett hem som är särskilt anpassat för den som ska gå bort.” Centerns ledamöter, AnnHelen Persson och Roland Ericsson, utropade Äntligen på debattsidan och i talarstolen. De visade då på ett riktigt engagemang i denna fråga.
Att det inte skulle bli ett riktigt Hospice trodde vi nog inte men i alla fall ”Hospiceliknande” verksamhet.

Så därför ställde jag några frågor till det nuvarande ansvariga ordföranden som också är centerpartist.

torsdag 25 april 2019

Debatt om Hälsocentralslakten i Bergsjö

Igår på Regionfullmäktige ställde jag en fråga, s.k. interpellation, till ansvarigt regionråd om hur de hanterat nedläggningen av hälsocentralen i Bergsjö.

Det finns klara och tydliga riktlinjer för hur man avvecklar en hälsocentral, den gäller såväl privata som våra Regiondrivna. Den har tidigare tillämpats när vi avvecklade vår egen HC i Bomhus när Capio ville starta där. Även när Capio avvecklade Wasahuset så använde man denna rutin, som har visat sig fungera bra.

Men när den politiska majoriteten vill lägga ned i Bergsjö väljer man en helt annan process. Först ställer man sig med en privat aktör som gisslan och poserar i media och deklarerar att de nu kommer ta över verksamheten. Sedan kommer man på att man bör fatta politiskt beslut och då stressar man igenom ett beslut i hälso- och sjukvårdsnämnden för att sedan kontakta en annan enhet inom regionen som ska hantera det.

Igår påstod dessutom Ansvarigt regionråd att man informerat de berörda enligt rutiner men det stämmer inte. Man gick ut i media den 27 februari och än har inte de berörda fått någon information från regionen enligt den rutin som finns. Hur kan man vara så ignorant mot Bergsjöborna.
Dessutom påstår man att den privata som skulle ”ta över” även ska ta hand om familjecentralen, vilket inte är möjligt. Det krävs nämligen att det finns en MVC där och dessutom är det bara offentligtdrivna som kan ingå i en familjecentral, men det sista hoppas jag att vi kan ändra på inom den närmaste tiden. Även här vilseleder majoriteten Bergsjöborna.

Så igår fick majoriteten stå till svars för detta och där berättar man inte vad man håller på med och ger fullmäktige dessutom felaktig och missvisande information.
Jag har besökt Bergsjö HC och träffat personalen där och jag har även haft kontakt med en del berörda patienter som är mycket fundersamma och upprörda över att man i Bergsjö inte längre ska ha tillgång till läkare som alla andra och att man måste söka sig till Harmånger.

Igår på fullmäktige fick vi i regionen ta emot protestlistor från Nordanstigsborna, över 1000 personer har skrivit under vilket motsvarar 11% av befolkningen, detta kan inte se som annat än en folkstorm mot regionen. Tack Kristoffer för att du tog dig tid att var med på Regionfullmäktige så dessa kunde lämnas över till majoriteten, jag själv bistod i detta genom att säkerställa att Tommy Berger verkligen fick dem. Nu finns det dokumenterat så han kommer inte undan.

Nu är det glädjande att det finns en annan privat aktör som är beredd att starta en ny hälsocentral i Bergsjö, och detta kommer ske oavsett vad regionen gör. De kommer starta en fullskalig vårdcentral där läkare alltid finns på plats, dessutom kommer de vara läkare som är fast anställda vilket är bra för kvalitén och kontinuiteten. Man kan alltså inte ”lova” någon att ta över utan som tur är finns etableringsfrihet för aktörer. Tack vare att vi infört vårdval i hela landet så kan inte bångstyriga sossepolitiker stoppa utvecklingen.

Till detta så finns det en rapport, som majoriteten inte verkar vilja kännas vid, där man förklarar vilken utveckling man vill se med god och nära vård. Man kommer ta bort garantierna för att det finns allmänläkare på plats på våra hälsocentraler som dessutom ska bli färre och större. Vad som händer med Bollnäs sjukhus som i denna rapport blir ett närsjukhus vill man inte heller prata om utan blir väldigt upprörd och påstår att jag ljuger när jag citerar rapporten, men mer om detta senare

torsdag 11 april 2019

När får Gävleborg ett riktigt Hospice?


Vi Moderater har under många år drivit frågan om att även Gävleborgarna ska få tillgång till riktig Hospicevård. Redan när jag började jobba inom landstingspolitiken för 10 år sedan så drev vi den frågan. Vi gjorde mediala utspel, Hospicekampanjer och vi besökte februari 2011 MellannorrlandsHospice i Sundsvall. En fantastisk verksamhet där en stiftelse driver Hospiceplatser på uppdrag av kommunerna i länet och regionen.

Nu i veckan gjorde vi ett återbesök där tillsammans med mina oppositionsrådskollegor i Regionen och våra politiska tjänstemän. Det var ett fantastiskt besök 2011 och det var kul att få visa upp den för mina kollegor, de flesta av dem är nya i regionen och har inte varit där. Det går inte heller förklara verksamheten utan den måste upplevas.

Där kan patienter som har behov av särskild palliativ vård och inte har möjlighet eller vill vara kvar hemma få en plats. Man kommer dit på remiss från sjukvården och får stanna där så länge som det krävs tills man inte vill vara kvar längre eller att man avlider.

Det finns ständig bemanning med sjuksköterskor och tillgång till läkare dygnet runt för att snabbt kunna hjälpa patienten när behov uppstår. Det finns även andra resurser som hjälper till och ger stöd för dessa patienter och anhöriga i deras svåra situation.

När man kliver in genom dörren och träffar personalen så märker man att det är något mycket speciell verksamhet. Vi fick berättat för oss om hur ett Hospice ska fungera och vi fick se oss runt i lokalerna.

Frågan man kan ställa sig är varför inte Gävleborgarna kan få tillgång till en sådan verksamhet. Nu var det glädjande att höra att man förra året haft fyra patienter från norra delen av Gävleborg. Men de som bor i de södra delarna av länet ges inte denna möjlighet. Därför har vi moderater krävt och kräver att vi startar Hospice även i Gävleborg. När vi senast drev detta så föreslog vi att man skulle ta infektionsklinikens hus, som ligger i anslutning till Gävle sjukhus, i anspråk. Detta var inte den rödgröna majoriteten intresserad av då och risken är att de fortfarande inte ser behovet av denna verksamhet.

Vi har kunnat läsa om Gävle kommuns försök till att starta sådan verksamhet på Gävle strand, men utan ett vårdavtal med Regionen så är det omöjligt.

När vi träffar medarbetare och patienter i regionen och kommunen så önskar alla en sådan verksamhet men den rödgröna majoriteten i Regionen vill inte se behoven, frågan är om den rödgröna ledningen i Gävle kommun kan se behoven. Vi vet att den förra Alliansledningen gjorde det.

Jag och vi moderater kommer tillsammans med den borgerliga oppositionen i regionen fortsätta driva denna fråga ända till dess att den blir verklighet.

söndag 7 april 2019

Sverigemöte, nygammal profil tillbaks

Moderaterna har alltid varit ett parti som är i ständig förändring. Inte för att förändringen är viktig i sig utan för att samhället förändras och våra politiska lösningar kan se olika ut. Det som däremot är konstant över tid är våra värderingar.

Jag har i helgen deltagit på Moderaternas kommun och landstingdagar det s.k. Sverigemötet som denna gång var i Karlstad. Då samlas 1500 kommun och regionpolitiker och pratar om gemensamma utmaningar och lösningar. Det ger oss också möjlighet att möta partiledningen i olika former, både mer formella men också mindre formella former.

Ibland kan man känna att partiet är sökande, hur ska våra strategier se ut framöver. Vad kan vi göra för att göra väl avvägda förändringar av vår politik och vad är fortfarande relevant att jobba för. Är vi ett parti som svänger för mycket och för ofta i sakfrågorna så blir vi lätt ett parti som inte är konsekvent och väljarna vet inte vart vi står någon stans.

Vi moderater har under alla år kännetecknats som pålitliga och konsekventa. Även om opinionen inte varit på vår sida har vi stått fast vid vår politik. Detta upplever väljarna att vi inte har gjort under de senaste åren. Jag brukar exemplifiera detta och med omsvängningarna i flykting och migrationspolitiken. Ena dagen var vi för permanenta uppehållstillstånd som grunden för de som söker asyl men från en dag till en annan så är vi emot det och för tillfälliga. Detta gör det svårt för oss längst ut som möter väljarna dagligen. Att byta ståndpunkt från två ytterligheter från dag till en annan gör det svårt att arbeta.

Jag har som person ganska lätt att köpa de förändringar som görs, det finns inget som är svart eller vitt utan det finns för och nackdelar med olika ställningstaganden, men ryckigheten är svår att hantera även för mig.

Så nu i Karlstad så presenterade partiledningen en ny logga och en ny strategi. Det nya i Nya Moderaterna ska nu tas bort, där blir det också lite konstigt. Vi har lärt oss att förklara att nya i partinamnet symboliserar ett parti som är i ständig förnyelse, vad ska vi säga nu? Har vi slutat att förnya oss?

Jag har inga problem med att man ändrar logga och vad vi kallar oss men nu väljer man att gå tillbaks till vår gamla logga och profil. Jag hade hoppats att man hittat någonting nytt och mer modernt än en logga från 70-talet, men återbruk är ju modernt. Sedan ställer det såklart till det för oss rent praktiskt. För två månader sedan fick vi en ny grafisk manual där det klassiska m-et inte fick användas. Det finns mycket material som är beställt sedan tidigare som nu inte längre går att använda och jag hoppas att våra föreningar inte beställt något utifrån den två månader gamla profilen.

Men partiets identiet sitter inte i logga eller grafiska profiler. Det sitter i oss som är aktiva och våra värderingar och hur vi uppfattas. Jag kommer fortfarande vara liberalkonservativ även om jag använder den gamla loggotypen, så det är bara köra på.

söndag 31 mars 2019

Besök på Rehab i Valjeviken

Jag har under helgen tillsammans med Neuroförbundet Gävleborg besökt deras rehabiliteringsverksamhet i Valjeviken, Sölvesborg, Blekinge. Det har varit ett mycket inspirerande och intressant studiebesök där jag har fått en bra inblick i deras verksamhet och tyvärr vad som våra patienter i Gävleborg går miste om.

Det är en helt unik verksamhet där man har valt att kombinera en folkhögskola, rehabenhet och en vårdcentral. Det innebär en unik möjlighet för människor med funktionsnedsättning att kombinera studier med rehabilitering och träning. Samtidigt är det också en bra verksamhet för de patienter som behöver återkommande intensivrehabilitering, något som vi inte erbjuder i Gävleborg.

Vi har vår Länsrehabenhet i Sandviken som man hänvisas till men som har svårt att ta emot alla remisser, och i övrigt hänvisar man till dagrehab inom primärvården som inte heller har de resurser som krävs. Men hos oss finns inte möjligheten att kombinera en kortare eller längre kurs med rehabilitering och träning, vilket görs i Valjeviken. Just denna kombination är otroligt intressant, för att det handlar inte bara om själva träningsinsatser för patienter utan det handlar om att bryta mönster och lära sig leva med en fuktionsnedsättning.

Just träningen på en intensivrehab-enhet går inte heller bytas mot dagrehabilitiering där man ska åka, ofta med färdtjänst, till en vårdinrättning i kommunen eller till och med i en annan kommun. Där får man i bästa fall träning någon/några gånger i veckan. På intensivträning så tränar man, som i Valjeviken, fyra gånger per dag. Det blir då lite kortare pass som man orkar med sedan kan man vila mellan passen. Därtill så erbjuder man andra aktiviteter som stimulerar rörlighet och hälsa.
Vi fick under ett par dagar en bra insyn i verksamheten och det som de kan erbjuda. Vi fick även höra många bra exempel på hur de arbetar och vilka resultat det kan ge. Det var även intressant att höra hur andra regioner tänker när de skickar patienter dit.

Men nu finns det en liten möjlighet för Gävleborgarna att komma hit, genom att använda det fria vårdvalet så kan läkarna hos oss remittera patienter dit. Du kan även skriva en egenremiss som skickas dit, vilken ska bedömas som en läkare hade skrivit den. Detta har använts av patienter från andra regioner så det gäller att sprida denna möjlighet även i Gävleborg.


Men det bästa skulle såklart vara att den politiska majoriteten tar bort förbudet att skicka patienter på utomlänsrehabilitering och teckna avtal med de rehabenheter som finns i landet och även Europa, det skulle då bli lättare för alla att snabbt kunna tillgodose de behov som faktiskt Finns.

lördag 30 mars 2019

Sandvik, viktigt företag för hela länet

I fredags spenderade vi regionråd en dag i Sandviken tillsamman med Sandvikens moderata kommunalråd Jonny Bratberg där vi bl.a. besökte Sandvik. Sandvik är länets största privata arbetsgivare och en väldigt viktig aktör i länet. Inte nog med att det jobbar många, framförallt ifrån södra delen av länet, så är det ett mycket framgångsrikt företag som är världsledande inom sina områden. Det innebär att Sandviken är den stad/kommun i världen som har flest patent per invånare, detta i och med att Sandviken jobbar mycket med att utveckla nya och framtidens produkter. Sandvik satsar väldigt mycket på just Sandviken och trots att man flyttat huvudkontoret så satsas det som aldrig förr i Sandviken, över 1miljard per år investerar man och det har man gjort de senaste 10 åren. Om man jämför med Regionens Gävleborgs Framtidsbygge där man ska investera 3mdr i Gävle sjukhus de kommande åren så förstår man att det är stora resurser man lägger i Sandviken.

Vi fick möjlighet att se vissa delar bl.a. Coromant och deras kundcenter som var mycket imponerande. Där kan deras kunder runt om i världen komma och se hur man kan använda deras skärande verktyg.

Sedan fick vi se delar av SMT där vi besökte det nya Betningsverket som invigdes alldeles nyligen. Där har man helautomatiserat betningen av rör, d.v.s. man doppar rören i olika kemikalier för att få fram önskad yta på rören. Tidigare gjordes detta förhand och jag antar att det inte var den bästa arbetsmiljön med så mycket manuella moment och hantering av många olika syror. Nu däremot så är det världens modernaste betningsanläggning.

Sist så besökte vi även Rock Tool där vi fick en visning av deras produktion av borrkronor, vilket gjordes av min tidigare kollega på Ericsson Martin. Vi jobbade under några år mycket tillsammans med att utveckla och sköta om testsystem på Ericsson. Det var riktigt kul att se vart han nu jobbar och det vi kunde se så gör han ett mycket bra jobb. Man har där automatiserat tillverkningen av borrkronor, d.v.s. den del som sitter längst ut på borren när man ska spränga i berg eller i gruvor.

Inte nog med att vi fick se delar av Sandvik så fick vi även möjlighet att lyssna av vad de vill att vi som politiker i Region och kommuner kan göra för att de ska kunna fortsätta att utveckla och satsa i länet.  En viktig del är att vara en attraktiv kommun att bo och verka i, att det finns attraktiva tomter, bra skola och ett bra liv i övrigt för de kompetenser som de vill ska flytta hit. Även att det finns bra kollektivtrafik är viktigt så man kan bo kanske i Gävle men jobba på Sandvik. Även att man tryggt ska kunna ta sig till och från Stockholm/Arlanda är viktigt, där tågen måste vara pålitliga och gå som utlovat. Även skattefrågan kom upp såklart, vi kan inte ha så mycket högre skatt än andra regioner/kommuner. Denna typ av dialog mellan kommuner/region och våra företag är viktigt. Jag hoppas att vi kan utveckla ett sådant arbete, därför har vi moderater föreslagit ett företagarråd där man skulle kunna ha liknande samtal.

På eftermiddagen så gjorde vi ett besök på våra hälsocentraler på sjukhuset. Det var intressant att se hur de arbetar och vilka utmaningar de ser i framtiden. Att vi har en stort behov av läkare känns som att ingen har missat. I Sandviken har man förmånen att vara en utbildningscentral som har många ST-läkare men nu är det viktigt att man hittar lösningar för att behålla dem när de är klara. Även frågan om vårdplatser och palliativ vård på Hospice kom upp, de var mycket positiva till det initiativ vi tagit i frågan. Att kommunföreträdare och vi från regionen träffas tillsammans tror jag är bra med tanke på mycket av de problem vi har idag beror på gränsdragningen mellan kommun och region.

Det var helt enkelt en mycket bra och intressant dag.

onsdag 27 mars 2019

Praktik på Länsrehab, Sandviken sjukhus

I går spenderade jag dagen på regionens rehabenhet på Sandviken sjukhus. Det är den enhet vi har i länet som ger våra länsinvånare intensivrehabilitering. Det är för det mesta strokepatienter som får komma dit för en intensiv period av träning och hjälp att komma tillbaks efter en stroke. Det handlar om att man ser hela patienten och hjälper till med den första träningen, hjälp att klara av vardagen och även psykosocial stöd till patient och familj.

Jag brukar vara med inom våra verksamheter och praktisera/hospitera/askultera, finns flera namn på samma sak, och det innebär att jag går med någon/några medarbetare under ett arbetspass och får se hur de arbetar.

Det var en fullspäckad dag med mycket bra samtal och information. Jag fick även möjlighet att vara med många olika yrkesgrupper där de tränade med patienter och berättade om sitt arbete. Det är många medarbetare och yrkesgrupper som jobbar där och som gör ett fantastiskt med patienterna. Många patienter är där i flera veckor vilket gör att de får en särskild relation och de kan se vilken skillnad de gör för dem. Extra kul var att vara med och se hur man direkt jobbade med några av patienterna. Vilken lycka det är att se när man genom träning lyckas ställa sig upp för första gången eller hur man går igenom en nyinskriven patient där man testar rörlighet för att kunna göra en rehabiliteringsplan.

En av de patienter jag fick träffa hade haft en stroke och blivit i stort sett helt återställd fysiskt men hade fortfarande det dolda handikappet hjärntrötthet. Det innebär att hjärnan inte kan ta in alla intryck och sortera och man blir väldigt trött efter en kort stund. Detta är något som det pratas väldigt lite om i samhället och det finns mycket okunskap om detta, både hos anhöriga och personal på försäkringskassan eller inom vården. Jag fick bl.a. vara med när ett hjärntrötthetstest gjordes på en patient efter några veckors rehabilitering och träning. Jag verkligen såg hur jobbigt det var att genomföra ganska enkelt test där finmotoriken testades. Vi behöver verkligen sprida med kunskap om detta handikapp, så vi runt om kring förstår när någon blir trött eller att man inte orkar med tempot i dagens samhälle.

Det var en helt fantastisk dag med mycket glädje och väldigt professionell personal och härliga patienter som fick en individanpassad träning och det syns att de gör skillnad för människor på riktigt. Tyvärr så finns det större behov än vad regionen kan erbjuda, vilket bekräftades. Jag träffar ofta patienter och anhöriga som beskriver hur bra denna verksamhet är men tyvärr så hör jag också patienter som inte får komma dit utan måste vänta länge om de ens ges möjlighet att komma dit. Vi moderater har tidigare föreslagit att antalet vårdplatser ska utökas men vi har ännu inte fått något gehör för det.

Tack alla på Länsrehab avd 70 på Sandvikens sjukhus, ni gör ett fantastiskt arbete!

fredag 22 mars 2019

Vem ska göra vad i vården?

De senaste veckorna har jag haft förmånen att besöka flertalet av regionens verksamheter i länet. Att sätta sig ned med våra medarbetare för att höra efter hur deras vardag ser och lära sig verksamheten är riktigt inspirerande och intressant. Dessutom är det mycket uppskattat, vi får ofta höra att vi är de enda som besökt dem.

Vår moderata målsättning i regionen är att besöka alla våra verksamheter inom de kommande åren. Det kommer innebära att jag och min rådskollega kommer göra verklighetsbesök någon dag i veckan, året runt under hela mandatperioden. Än så länge har vi besökt ca 30 olika verksamheter på tre månader.

Den här veckan har vi besökt Capio hälsocentraler i Gävle, Regionens egna hälsocentral i Hofors och idag besökte vi mobila teamet och palliativa teamet. Det kommer till att börja med vara mycket fokus på primärvård och de verksamheter som jobbar tillsammans inom det området. Vi gör detta för att få så bra information som möjligt för att kunna utveckla primärvården och gå mot en god och nära vård, (vilket är något alla pratar om men ingen kan förklara vad det innebär).

Min slutsats så här långt är att det är många olika aktörer som har liknande uppdrag och det är svårt för mig, medarbetarna och för patienter att förstå vem som gör vad. Exempelvis så har vi infört mobila team i länet, detta utifrån inspiration från andra län. Detta team gör besök i hemmet för de patienter som har behov av det, de flesta är primärvårdspatienter som skulle ha tagits hand om av någon av våra hälsocentraler. Men när det är läkarbrist och svårt med resurser så förenklar det om det finns ett gemensamt team som tar hand om den delen, vilket detta mobila team skulle kunna vara.

Däremot så gör vissa av våra hälsocentraler detta inom sitt vanliga uppdrag och då bli frågan, vem ska göra det egentligen? För sedan så kommer det till finansieringen. Det som görs av vissa hälsocentraler finansieras via vårdvalet medan det som Mobila teamet gör har en annan finansiering.
Till detta har vi även den kommunala hemsjukvården som ansvarar för sjukvård i hemmet och inte nog med det så finns även palliativt teamen som också gör besök hos vissa palliativa patienter i hemmet.

Som ni märker så blir det snurrigt, och ingen har egentligen koll på vad den andra gör. Dessutom kan man ställa sig frågan om vården vi ger är likvärdig med tanke på att det är så många aktörer och funktioner som gör samma sak.

onsdag 13 mars 2019

Farlig bussupphandling

Regionen har nu genomfört upphandling av nya stadstrafik i Gävle. Detta fick vi i regionen läsa om i tidningen och vi kunde läsa märkliga uttalanden från majoritetens företrädare om att de t.ex. avskaffat delade turer (som för övrigt inte fanns tidigare).

Det som är mest oroande är att man i upphandlingen ställer krav på en stor del biogasbussar. Resten av kollektivtrafiksverige satsar på el- och hybridbussar. Men hos oss i regionen så ska man nu lösa ut Gävle kommuns mångmiljonrullning i sin biogasfabrik. Gävle kommun tog beslut för många år sedan om att satsa på en Biogasanläggning. Det var då ett sätt som sossarna i Gävle köpte över miljöpartiet till sin majoritet. Det var en stor investering då, 140mnkr, som inte var lönsam då eller har blivit lönsam och den kommer inte bli lönsam. Se bara hur andra aktörer lägger ned liknande satsningar och det kan vara värt att påminna om den flopp som Etanolen blev, som också var ett politiskt beslut om teknisk lösning.

Vi har idag kunnat läsa om att bolaget som tillverkar gasen, Ekogas, går med mångmiljonförluster och de kräver nu att ägarna skjuter till 40mnkr ytterligare. Som Gävlebo blir jag riktigt upprörd hur man kan göra så dåliga investeringar och med mina skattepengar köpa miljöpartiets lojalitet till socialdemokraterna för 200miljoner!
Så nu ska i alla fall Regionen gå in och rädda sossarnas i Gävle fiasko, och det kommer såklart inte hjälpa. En dålig affär blir inte en bra affär bara för att ett annat skattekollektiv och går in och ger konstgjord andning.

Men det är inte bara miljonrullningen i Gävle som är problem. Vi kunde häromdagen läsa om en biogasbuss som exploderade i Stockholms lokaltrafik. Den filmsekvens som visas på nätet är riktigt otäck, som tur var hade den aktuella bussen inga passagerare. Detta kan såklart även hända med våra biogasbussar i Gävle, vilket även Netbuss bekräftade. Tänk om en buss full med skolbarn skulle explodera på samma sätt, vem tar ansvar för det?

Så nu ska Gävle stadstrafik få fler livsfarliga bussar som ska transportera oss Gävlebor.
Det bästa är såklart om Regionen ställer funktionella krav på minskade fossila utsläpp och inte krav på teknisk lösning. Sedan kommer bussaktörerna leverera den bäst ekonomiska lösningen som ger önskad effekt. De medel som vi sparar kan vi lägga på att förbättra sjukvården istället. Gävle kommun bör avveckla Ekogas så fort det går, sälj bolaget som det är någon som vill köpa.

söndag 3 mars 2019

Heldag i Bollnäs, med besök på bl.a. BUP

Jag och Beatrice från regionen.
Riksdagsledamot Viktor Wärnick
Ordförande i BUN Åsa Äng Eriksson
I fredags var det dags för den andra heldagen med besök i verkligheten denna vecka. Vi var i Bollnäs hela dagen där vi bl.a. besökte Kilafors industrier, Hälsinglands utbildningsförbund och till sist BUP i södra Hälsingland.

Att träffa en av våra industrier i länet och lyssna på vad deras utmaningar är intressant och viktigt för oss. Vad skulle Gävleborg vara utan våra industrier, stora som små. Många pratar om tjänstesamhället och vikten av det men alldeles för få talar om vikten av en väl fungerande och konkurrenskraftig industri. En av de viktigaste utmaningarna är att få våra ungdomar att vilja bli industriarbetare och att skapa bra konkurensmässiga villkor, här finns det mycket mer att göra. Vi pratade även en del om statsstöd som betalas ut i andra länder och vilka konsekvenser det får för oss här i länet. Hos oss i Sverige har vi ”1:1 medel” som regionen
En vanlig syn på våra vägar
Trailer som är tillverkade i Kilafors
betalar ut som investeringsstöd eller projektmedel till våra lokala företag. Dessa är viktiga men slutsatsen är att det bästa vore bättre om ingen betalade ut några offentliga stöd till enskilda företag, då skulle EU och marknaden fungera mycket bättre.

Sedan träffade vi Utbildningsförbandet i Södra Hälsingland där vi fick veta hur tre av våra hälsingekommuner samarbetar kring gymnasieutbildning. Det är inte helt enkelt med mellankommunalt samarbete, det är inte alltid att man ser vad som långsiktigt är bäst för kommunerna tillsammans utan man ser till vad som är bäst för den enskilda kommunen för tillfället. Därför var det intressant att lyssna på deras utmaningar och erfarenheter.

Viktor Wärnick testar sin
koncentrationförmåga på BUP
Sist på eftermiddagen så gjorde vi ett besök hos BUP i Bollnäs. En oerhört viktig verksamhet som har stora utmaningar. Tydligen växer efterfrågan på deras tjänster, allt fler söker sig dit och behöver hjälp. Vi pratade mycket om samverkan med övriga vården, familjehälsan primärvården, och skolan. Det som även berättades för oss att det var första gången de hade politiskt besök. Märkligt att ingen annan politiker besökt dem tidigare, de som bedriver en så viktig verksamhet. Om någon vecka ska jag till BUP i Gävle och det ska då bli intressant att se ifall de ser samma utmaningar.

Det var helt enkelt en fullspäckad dag så när jag kom hem vid 19 tiden så var jag ganska trött med många nya intryck och mycket inspiration att fortsätta jobba för ett bättre Gävleborg.

torsdag 28 februari 2019

Besök Gävle Strand HC och Hälsotorget

Som regionråd försöker jag göra så mycket besök som vi hinner med. Det rör sig framförallt om att besöka våra verksamheter inom regionen men även andra aktörer som är viktiga för vår region, kan röra sig om privata vårdgivare eller andra företagare. Vi försöker även ha en så bra dialog som möjligt med övriga civilsamhället.

Så i veckan var det två dagar som spenderades utanför regionkontoret.
I torsdags besökte vi Regionens egna Hälsocentral på Gävle Strand. Det är en vårdcentral som var ifrågasatt när den etablerades men man har nu fått ordning på verksamheten. De har brottats med hyrläkarproblemen under många år där de i princip inte haft några fasta läkare. Nu har man fått ordning på det vilket vi har kunnat läsa om i tidningen. Man är inte riktigt där än men i höst ser det ut som att inte kommer ha någon hyrläkare kvar.

Vi fick möjlighet att sätta oss ned med personalen för att få veta vad man gjort för att lyckas. Redan när man kommer in genom dörren så märker man vilket bra arbetsklimat de har i arbetsgruppen.
Det är en relativt liten vårdcentral med ca 5000 listade patienter. Lokalerna är trånga och det saknas utrymme för att kunna jobba optimalt, samtidigt så uppskattar man att ha nära till varandra och snabbt kan ha dialog och hjälpa varandra. Det handlar också om att ha en bra närvarande ledare som fokuserar på att få till en bra grupp och som jobbar hårt med att rekrytera mer personal inom de bristyrken som finns.

Jag kan förstå om det finns en viss oro när man ska flytta in i det nya vårdhuset som byggs på Gävle strand. Där ska man samla viss specialistvård med denna hälsocentral med följden att man blir många fler och riskerar att förlora den närhet som man idag uppskattar. Vi vet på andra håll att det inte är optimalt att ha stora hälsocentraler som blir som mindre sjukhus. Varför man ska ha det i Gävle där vi har det största sjukhuset är för mig en gåta. Dessutom så planerar man att flytta mottagningar till Södertull så vi sprider ut sjukhuset verksamheter över hela stan samtidigt som vi ska bytta ut sjukhuset. Frågan man kan ställa sig om de verkligen har tänkt till på helheten.


Vi var även och besökte Hälsotorget på Gävle sjukhus. En intressant verksamhet som var utfallet från alla resor som gjordes till Kalifornien för några år sedan. Jag kan konstatera att det blev inte som det var "over there" men det är bra med tanke på att våra utmaningar inte ser ut som de har. Det känns som att detta är en kombination av infodisk som hjälper patienter och andra besökare samtidigt som man kan få annan information. Dessutom har de en del riktade aktiviteter som mer är kopplade till primärvården, sluta röka-kurser och sömnskola m.m.

Det är riktig kul att besöka och få höra på väl fungerade enheter och de finns i högsta grad inom våra egen verksamhet, även om man inte kan tro det ibland.

onsdag 27 februari 2019

Hälsocentralslakten har börjat

Vi har under en längre tid haft frågor kring majoritetens planer för primärvården. Man har tidigare dränerat primärvården på resurser bl.a. genom att inte uppräkna anslaget utifrån befolkningsökningen och så har man tidigare tagit bort 100mnkr från våra hälsocentraler. Uttalande från den politiska majoriteten har varit att det är för många hälsocentraler och man ser nu att man ska få bort de mindre centralerna med centralisering som följd.

Vi vet att man har pratat om att slå ihop Kilafors, Baldersnäs och Arbrå. Detta vill man göra genom att konvertera två centraler till filialer. En filial är en mottagning som inte har något definierat innehåll, utan är kopplad till en hälsocentral. Det kan vara så att det är en mottagning med läkare eller utan läkare, öppettiderna kan variera i tid och veckodagar och man garanterar i princip inget innehåll överhuvudtaget. Tanken med en filial från början var att kunna ha en distriktsköterskemottagning på ett boende eller i våra mindre orter.

Nu har majoriteten valt att lägga ned vår egen hälsocentral i Bergsjö och därmed införliva deras verksamhetsområde i den privata hälsocentralen i Harmånger. Nu är det bra att det finns en privat entreprenör som är intresserad att ta ansvar för vården i Bergsjö. Det kanske är rätt lösning för Nordanstigs kommun men det man pratar tyst om är att det förmodligen kommer innebära att läkarna försvinner från Bergsjö och att man hänvisar patienterna till Harmånger.

Min gissning är att man kommer fortsätta på den inslagna vägen och som jag skrev tidigare så kommer nog Kilafors och Arbrå försvinna och sedan försvinner nog Alfta. Därefter är frågan vad som händer med våra hälsocentraler i Delsbo, Iggesund, Järvsö och Färila. Sedan kommer nog även Gävle drabbas, vad händer där med Hedesunda och Hamrånge.

Frågan lyftes på dagens Regionstyrelse och då uttalar ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden att detta är helt i linje med deras tankar kring Nära vård.

Precis, nära vård!

Den nära vården ska inte längre bedrivas på våra mindre orter utan centraliseras, inget annat kan man tolka in i veckans besked. Sedan är hela Nära vård projektet något som behöver granskas i sömmarna. Som jag tolkar det som kommit fram så här långt är att man vill ta bort allmänläkarna från vårdcentralerna och ersätta dem med nätläkare. Allmänläkarna ska istället finnas på närsjukhusen.

Primärvården i Gävleborg står inför stora förändringar. Det är bra att vi utvecklar den nära vården men jag kommer kämpa för att vi ska få mer vård nära patienterna och inte mindre.

torsdag 14 februari 2019

Besök på det Palliativa boendet på Gävle Strand

Idag besökte jag Gävle kommuns korttidsboende för palliativa patienter. Vissa kallar det för Hospice men de själva som jobbar där ser det inte som något sådant och det skulle inte någon annan göra heller som vet vad ett riktigt Hospice gör och vilka patienter som finns där.

Här har man helt enkelt försökt starta ett Hospice men de ansvariga för det arbetet visste nog inte vad ett sådant innebar. Här blandar man somatiska och demensvårdspatienter tillsammans med de Palliativa. De palliativa patienter som väljer att vara på ett Hospice är ofta lite yngre och kanske har med sig familj och barn. Det kan även bli mycket besök och man försöker skapa en så bra miljö som möjligt för dem. Det kräver lite andra lokaler och det får inte vara för många patienter.

För att ett Hospice ska fungera krävs även vårdavtal med regionen. I detta fall är det en ren kommunal verksamhet som medicinskt sköts av övriga sjukvården, sjuksköterskan på nattpatrullen (som ansvarar för hela kommunen) och primärvårdens personal. Detta i sin tur innebär att om behov uppstår för medicinsk insats på nätter och helger så får man inte det. Blir det så att man måste läggas in på sjukhuset i mer än 24h så blir man av med vårdplatsen. Detta i sin tur skapar en stor oro för patienterna och inte veta om man får komma tillbaks dit eller inte.

Jag har tidigare haft kontakt med anhörig som upplevt detta på nära håll. Att se sin anhörig som är döende inte få smärtlindrande p.g.a. sjuksköterskan är på uppdrag någon annan stans i kommunen är fruktansvärd. Det ska vid behov sättas in läkemedel direkt när smärtan tränger sig på. Den palliativa vården har högsta prioritet inom socialstyrelsen och kan inte hanteras på detta sätt.
Det tomma parkeringshuset Briggen

Vi moderater har under många år drivit frågan om Hospice i länet. Förhoppningen var stor när vi hörde att man skulle bygga ett sådant på Gävle strand för några år sedan. Vi skulle visserligen vilja att man placerade en sådan verksamhet lite mer avskilt i en fin naturmiljö, varför inte Engesberg eller i Valls Hage, men detta var bättre än inget alls. Här har man nu sin verksamhet i bottenvåning granne till kommunens nya parkeringshus. På andra sidan är det en innegård för vanliga hyresgäster.

Personalen är mycket engagerade och gör ett fantastiskt jobb men de skulle vilja utveckla den palliativa vården men de ges tyvärr inte den möjligheten.
Sedan måste vi få till ett vårdavtal med regionen, detta oavsett vad majoriteten där säger. Utan vårdavtal kan vi inte få till en bra läkarbemanning utan får förlita oss på primärvården. Regionen kan även då ta hand om sin del av ansvaret när det gäller den palliativa vården.

Märklig rekrytering hos majoriteten

I dagarna kan vi läsa om hur ett parti i majoriteten har valt att anställa en f.d. chef från regionen som fick lämna efter en turbulent tid med mobbning och regelvidrig alkoholbjudning. Att anställa personer är inte alltid enkelt utan det kräver mycket tid och man kollar upp referenser och försöker ta reda på den eventuell historia som finns. Det är inte alltid som den sökande berättar allt helt uppriktigt så det kräver att man kollar med andra för att få en så bra bild som möjligt över den som man anställer. Jag har själv anställt flera politiska sekreterare under åren och vet vilket jobb som krävs.

Att anställa någon person som varit i konflikt med regionens medarbetare på detta sätt är såklart ytterst märkligt. Att sedan höra partiets regionråd bortförklara sig på ett märkligt sätt på radion känns inte bra. Jag hade direkt ett samtal med ansvarigt regionråd och nu har regionrådet backat på sina tidigare kommentarer vilket är bra, då finns det också hopp om att det går att lösa situationen. Men att de inte visste om vad som hänt känns inte som trovärdigt, jag reagerade själv när jag såg namnet dyka upp på namntavlan på regionkontoret. Vi kan inte ha en arbetssituation där anställa går runt och hotar och kränker andra medarbetare, det är ju inte första gången det händer.

Vi är allas vår gemensamma arbetsmiljö därför är det viktigt att vi som förtroendevalda är noga och föregår med gått exempel. Jag har själv tvekat inför tidigare rekryteringar och faktiskt valt bort personer i urvalsprocessen just beroende på tveksam historia med regionen tidigare.
Jag förväntar mig nu att majoriteten tar ansvar för detta och hittar en godtagbar lösning för våra medarbetare, hur den ser ut måste de kunna redovisa för oss övriga råd. Frågan kommer jag självklart lyfta på lämpligt sätt på kommande möten med majoriteten.

torsdag 7 februari 2019

Återbesök hos operation och akuten på Gävle sjukhus,


Våra verksamhetsbesök fortsätter, idag besökte vi Centraloperation och Akuten på Gävle sjukhus. Det var några år sedan jag var där senast och det var intressant att komma tillbaks och se hur verksamheten har utvecklats sedan jag var där sist.
Det var mycket diskussioner när vi byggde nya operationshuset för några år sedan. Det handlade om allt från vart det skulle ligga och till hur logistiken skulle se ut. Att allt sedan byggdes på vattentäkten ställde till det en del, men det gick att bygga till en relativ låg kostnad.

Nu kan vi se att verksamheten snurrar på bra, man har inte den problematik med bemanning som många andra verksamheter har. Så utan hyrpersonalstopp har man lyckats med ett lokalt närvarande ledarskap fått en bra personalgrupp som trivs bra och därmed stannar kvar.

Idag så är det inte den opererande verksamheten som begränsar kapaciteten utan det rör sig om vårdplatser och annan verksamhet runt omkring. Det visar på vikten att se till helheten och inte smådutta när man utvecklar vården. Man har inte lyckats nå den effektivisering som man då pratade om men den potentialen finns fortfarande när man kommer tillrätta med de övriga delarna på sjukhuset.

De verkar även vara på gång och skaffa en operationsrobot. Det var något vi föreslog för 7 år sedan och nu verkar alla hålla med oss att det är en bra investering både för patienterna och för att vara en effektiv och attraktiv arbetsgivare

Det finns såklart saker som kan bli bättre, hade man byggt nytt operationshus idag så förbättrat logostiken ännu mer med bl.a. förrådet och mer plats för teknisk utrustning.

På eftermiddagen var det dags för återbesök på akuten där vi fick en uppdatering som skett de senaste åren. Även här har man lyckats fått ned beroendet av hyrpersonal, även detta innan något stopp från majoriteten.

Det var intressant att höra att man nu börjar jobba efter våra förslag vi hade för flera år sedan, det är tråkigt bara att det tar så lång tid och att de motarbetas av den politiska majoriteten. Exempelvis pratade vi om en separat barnakut helt skilt ifrån vuxenakuten, samlokalisering med primärvårdsjouren, traineeplaster och behovet av akutläkare.  Vi pratade även en del om de nya byggnationerna som ska genomföras på sjukhuset, det verkar som allt stannat av efter konsultfjaskot men det blir upp till oss politiker att sätta press på arbetet. Jag kommer helt klart fortsätta driva de frågor som vi gjort tidigare med en effektiv akut med bra lokaler som är byggda för fredstid (dagens akut är byggd som ett krigssjukhus men där avtalet med MSB nu är avvecklat)
Jag kan konstatera att det var två bra besök idag helt enkelt med många bra idéer och det kändes bra att få bekräftat att det vi moderater föreslagit under många år delvis är på gång men att vi bör fortsätta driva på för bättre förutsättningar för vården i Gävleborg.

söndag 3 februari 2019

Som liberalkonservativ ser man alltid varje patient som unik


Alla politiska partier bygger i grunden sitt arbete på värderingar och ideologier. Allt för ofta så pratar vi om praktiska frågor och försöker hitta pragmatiska lösningar på de problem som finns. Men alla förslag som läggs fram grundar sig på något sätt i vår syn på samhället och människorna som lever och verkar här.
Jag som moderat har min ideologiska hemvist i det liberala och konservativa värdena. Det innebär att jag är marknadsliberal och tror på att vi gemensam skapar olika marknader och där växer det fram innovativa lösningar på våra samhällsproblem. Det konservativa handlar om att skapa en trygghet för människor som gör att man vet att det finns en trygghet i att samhället hjälper till och stöttar när den egna förmågan inte räcker till.
En skillnad som utmärker oss liberalkonservativa jämfört med socialister är att vi ser varje människa som unik och därför krävs det unika lösningar. Detta är särskilt tillämpbart inom sjukvården. Vi har flera generationer byggt ett sjukvårdsystem som bygger på förenklingar och generaliseringar och den kollektiva lösningen.
Vi moderater vill därför se en mer individanpassad sjukvård som är till för att hjälpa varje individ på bästa sätt. Detta synsätt kan visa sig på olika sätt. Ett exempel är när vi pratar om överbeläggningarna på sjukhusen. För mig är varje överbeläggning ett problem eftersom det drabbar en enskild individ(den som ligger i korridoren eller ett förråd). För socialisterna är inte detta ett problem eftersom man ser på systemvärdet beläggningsgrad vilket innebär att man inte ser varje patient utan en grupp patienter som upptar ett visst antal vårdplatser. Så om du ligger i korridoren på en avdelning så hjälper det inte dig att veta att det finns en ledig plats på avdelningen bredvid. Men om man då ser på beläggningsgraden(antal patienter/antal vårdplatser) så kan den se bra ut.
När det gäller delaktigheten för patienten så kan man se samma sak. Det är patienten som känner sig bäst själv, inte läkaren eller administratören. Därför är det naturligt att du som patient är delaktig i din vård utifrån dina unika förutsättningar. Att hela tiden ha patienten i fokus och ta reda på hur man bäst kan hjälpa den är oerhört viktigt. Då måste maktbalansen ändras mellan patient och profession. Vi har gjort mycket på detta område, exempelvis valfrihetsreformer och patienträttigheter som införts, men vi är långt ifrån klara.
Vi behöver hel enkelt fortsätta arbetet med att ändra synen inom sjukvården till de mer liberalkonservativa sättet att se på samhället och människor, och det är vi moderater som har bäst förutsättningar för det.  

måndag 28 januari 2019

Reaktioner från (S) på vår syn på stoppet av hyrpersonalberoendet

Intressant debatt har uppstått mellan ledande socialdemokrater i länet och oss moderater om vår syn på det beslut man tagit om att regionen ska vara oberoende av hyrpersonal 2020. Allt började med att jag och min regionrådskollega skrev en artikel där vi problematiserar kring detta med stopp för hyrpersonal.

Vi har tidigare fattat liknande beslut men det har inte hjälpt. Nu har en enig hälso- och sjukvådsnämnde beslutat att målet är att vi 2020 ska vara oberoende av hyrpersonal, vilket vi moderater ställer upp på som mål. Det kommer inte vara enkelt att nå dit och det kommer krävas skarpa beslut.

Vi har ännu inte sett några skarpa beslut från den styrande majoriteten utan nu är man frustrerad över att vi lyfter skarpa förslag från oss moderater. Vi har påpekat problemet med för mycket hyrpersonal under många år och vi har föreslagit åtgärder tidigare. Vi kommer fortsätta göra det till dess att vi har uppnått målet. Jag tycker det är tråkigt när den politiska majoriteten inte är positiva till att vi är en konstruktiv opposition.

Vi ser att det kommer bli oerhört tufft att nå till ett oberoende till 2020. Vi kommer dock inte acceptera att det går ut över våra patienter och tillgängligheten får inte försämras (den är redan idag mycket bristfällig)

Man vill även påskina från S att det är en ny linje som gäller hos oss moderater, och gärna argumentera som att vi har ändrat oss sedan december förra året. Jag kan enkelt konstatera att vi inte har ändrat oss, de förslag som vi lägger fram i denna debattartikel är sådant som vi gick till val på.
  • Ökad grundbemanning
  • Skapa ökad trivsel
  • Satsa på det närvarande ledarskapet
  • Individuella löner
  • Karriärtjänster inom vården
  • Ökat samarbete med vårdutbildningarna
  • Bättre introduktion av nyutbildade
  • Inrätta etableringscoach/medflyttarservice
Alla våra 30 förslag går att läsa på vår hemsida: 
Oavsett hur mycket man gör för att minska beroendet så kommer det vara oerhört svårt att nå målet.

Kostnaderna för inhyrd personal var 2018 330mnkr som fördelas enligt tabell. Vi kan även se att andelen hyrpersonal som del av personalkostnad ökar för varje år även om ökningstakten avtagit under förra årets.


2018
2017
2016
2015
Läkare
242mnkr
222mnkr
212mnkr
199mnkr
Sjuksköterskor
74mnkr
63mnkr
39mnkr
30mnkr
Totalt
316mnkr
285mnkr
251mnkr
229mnkr





Ökning
+11%
+13%
+10%

Del av personalkostnd
8,8%
8,6%
7,9%
7,5%

Vi kommer följa denna utveckling framöver för att se om man är på rätt väg.