Då var fotbolls-VM slut för denna gång.

Det känns tråkigt med ett så snöpligt slut på VM för Sveriges del, jag hade hoppats och hade känslan att de skulle hålla sig kvar längre. Men efteråt kan man konstatera att de gjorde en riktigt bra laginsats, och det är bara att gratulera. Det påminner nog lite grann som vi har det i politiken. De har sin stora tävling vart fjärde år, vilket vi också har. När tävlingen sedan pågår så kommer man till ett snabbt avslut, antingen förlorar man eller vinner man. Oavsett vad som sker så blir det en stor tomhet. Man är så laddad och har så hög energi ända in i slutet även om man ligger under, för vår del kanske i opinionsmätningar, så kämpar man in i det sista.

För min del så har vi bara hittills varit på uppvärmningen inför finalen den 9 september. Jag och mina moderatvänner har laddat inför detta och är väl förberedda, nu filar vi på de sista strategierna och budskapen för att från den 1:e augusti är det full fart framåt.


En skillnad däremot är om vi lyckas i valet så börjar det stora jobbet den 10 september. Vinner man VMguld så kan man fira lite längre men sedan är det över. En annan skillnad är också om vi vinner valet så gör vi skillnad för andra människor i deras vardag, man får mer i plånboken, välfärden fungerar bättre och man kan känna sig trygg med att det finns fler poliser. Sådan skillnad gör ändå inte idrotten, även om vissa ibland kan tro det.