torsdag 11 april 2019

När får Gävleborg ett riktigt Hospice?


Vi Moderater har under många år drivit frågan om att även Gävleborgarna ska få tillgång till riktig Hospicevård. Redan när jag började jobba inom landstingspolitiken för 10 år sedan så drev vi den frågan. Vi gjorde mediala utspel, Hospicekampanjer och vi besökte februari 2011 MellannorrlandsHospice i Sundsvall. En fantastisk verksamhet där en stiftelse driver Hospiceplatser på uppdrag av kommunerna i länet och regionen.

Nu i veckan gjorde vi ett återbesök där tillsammans med mina oppositionsrådskollegor i Regionen och våra politiska tjänstemän. Det var ett fantastiskt besök 2011 och det var kul att få visa upp den för mina kollegor, de flesta av dem är nya i regionen och har inte varit där. Det går inte heller förklara verksamheten utan den måste upplevas.

Där kan patienter som har behov av särskild palliativ vård och inte har möjlighet eller vill vara kvar hemma få en plats. Man kommer dit på remiss från sjukvården och får stanna där så länge som det krävs tills man inte vill vara kvar längre eller att man avlider.

Det finns ständig bemanning med sjuksköterskor och tillgång till läkare dygnet runt för att snabbt kunna hjälpa patienten när behov uppstår. Det finns även andra resurser som hjälper till och ger stöd för dessa patienter och anhöriga i deras svåra situation.

När man kliver in genom dörren och träffar personalen så märker man att det är något mycket speciell verksamhet. Vi fick berättat för oss om hur ett Hospice ska fungera och vi fick se oss runt i lokalerna.

Frågan man kan ställa sig är varför inte Gävleborgarna kan få tillgång till en sådan verksamhet. Nu var det glädjande att höra att man förra året haft fyra patienter från norra delen av Gävleborg. Men de som bor i de södra delarna av länet ges inte denna möjlighet. Därför har vi moderater krävt och kräver att vi startar Hospice även i Gävleborg. När vi senast drev detta så föreslog vi att man skulle ta infektionsklinikens hus, som ligger i anslutning till Gävle sjukhus, i anspråk. Detta var inte den rödgröna majoriteten intresserad av då och risken är att de fortfarande inte ser behovet av denna verksamhet.

Vi har kunnat läsa om Gävle kommuns försök till att starta sådan verksamhet på Gävle strand, men utan ett vårdavtal med Regionen så är det omöjligt.

När vi träffar medarbetare och patienter i regionen och kommunen så önskar alla en sådan verksamhet men den rödgröna majoriteten i Regionen vill inte se behoven, frågan är om den rödgröna ledningen i Gävle kommun kan se behoven. Vi vet att den förra Alliansledningen gjorde det.

Jag och vi moderater kommer tillsammans med den borgerliga oppositionen i regionen fortsätta driva denna fråga ända till dess att den blir verklighet.

söndag 7 april 2019

Sverigemöte, nygammal profil tillbaks

Moderaterna har alltid varit ett parti som är i ständig förändring. Inte för att förändringen är viktig i sig utan för att samhället förändras och våra politiska lösningar kan se olika ut. Det som däremot är konstant över tid är våra värderingar.

Jag har i helgen deltagit på Moderaternas kommun och landstingdagar det s.k. Sverigemötet som denna gång var i Karlstad. Då samlas 1500 kommun och regionpolitiker och pratar om gemensamma utmaningar och lösningar. Det ger oss också möjlighet att möta partiledningen i olika former, både mer formella men också mindre formella former.

Ibland kan man känna att partiet är sökande, hur ska våra strategier se ut framöver. Vad kan vi göra för att göra väl avvägda förändringar av vår politik och vad är fortfarande relevant att jobba för. Är vi ett parti som svänger för mycket och för ofta i sakfrågorna så blir vi lätt ett parti som inte är konsekvent och väljarna vet inte vart vi står någon stans.

Vi moderater har under alla år kännetecknats som pålitliga och konsekventa. Även om opinionen inte varit på vår sida har vi stått fast vid vår politik. Detta upplever väljarna att vi inte har gjort under de senaste åren. Jag brukar exemplifiera detta och med omsvängningarna i flykting och migrationspolitiken. Ena dagen var vi för permanenta uppehållstillstånd som grunden för de som söker asyl men från en dag till en annan så är vi emot det och för tillfälliga. Detta gör det svårt för oss längst ut som möter väljarna dagligen. Att byta ståndpunkt från två ytterligheter från dag till en annan gör det svårt att arbeta.

Jag har som person ganska lätt att köpa de förändringar som görs, det finns inget som är svart eller vitt utan det finns för och nackdelar med olika ställningstaganden, men ryckigheten är svår att hantera även för mig.

Så nu i Karlstad så presenterade partiledningen en ny logga och en ny strategi. Det nya i Nya Moderaterna ska nu tas bort, där blir det också lite konstigt. Vi har lärt oss att förklara att nya i partinamnet symboliserar ett parti som är i ständig förnyelse, vad ska vi säga nu? Har vi slutat att förnya oss?

Jag har inga problem med att man ändrar logga och vad vi kallar oss men nu väljer man att gå tillbaks till vår gamla logga och profil. Jag hade hoppats att man hittat någonting nytt och mer modernt än en logga från 70-talet, men återbruk är ju modernt. Sedan ställer det såklart till det för oss rent praktiskt. För två månader sedan fick vi en ny grafisk manual där det klassiska m-et inte fick användas. Det finns mycket material som är beställt sedan tidigare som nu inte längre går att använda och jag hoppas att våra föreningar inte beställt något utifrån den två månader gamla profilen.

Men partiets identiet sitter inte i logga eller grafiska profiler. Det sitter i oss som är aktiva och våra värderingar och hur vi uppfattas. Jag kommer fortfarande vara liberalkonservativ även om jag använder den gamla loggotypen, så det är bara köra på.

söndag 31 mars 2019

Besök på Rehab i Valjeviken

Jag har under helgen tillsammans med Neuroförbundet Gävleborg besökt deras rehabiliteringsverksamhet i Valjeviken, Sölvesborg, Blekinge. Det har varit ett mycket inspirerande och intressant studiebesök där jag har fått en bra inblick i deras verksamhet och tyvärr vad som våra patienter i Gävleborg går miste om.

Det är en helt unik verksamhet där man har valt att kombinera en folkhögskola, rehabenhet och en vårdcentral. Det innebär en unik möjlighet för människor med funktionsnedsättning att kombinera studier med rehabilitering och träning. Samtidigt är det också en bra verksamhet för de patienter som behöver återkommande intensivrehabilitering, något som vi inte erbjuder i Gävleborg.

Vi har vår Länsrehabenhet i Sandviken som man hänvisas till men som har svårt att ta emot alla remisser, och i övrigt hänvisar man till dagrehab inom primärvården som inte heller har de resurser som krävs. Men hos oss finns inte möjligheten att kombinera en kortare eller längre kurs med rehabilitering och träning, vilket görs i Valjeviken. Just denna kombination är otroligt intressant, för att det handlar inte bara om själva träningsinsatser för patienter utan det handlar om att bryta mönster och lära sig leva med en fuktionsnedsättning.

Just träningen på en intensivrehab-enhet går inte heller bytas mot dagrehabilitiering där man ska åka, ofta med färdtjänst, till en vårdinrättning i kommunen eller till och med i en annan kommun. Där får man i bästa fall träning någon/några gånger i veckan. På intensivträning så tränar man, som i Valjeviken, fyra gånger per dag. Det blir då lite kortare pass som man orkar med sedan kan man vila mellan passen. Därtill så erbjuder man andra aktiviteter som stimulerar rörlighet och hälsa.
Vi fick under ett par dagar en bra insyn i verksamheten och det som de kan erbjuda. Vi fick även höra många bra exempel på hur de arbetar och vilka resultat det kan ge. Det var även intressant att höra hur andra regioner tänker när de skickar patienter dit.

Men nu finns det en liten möjlighet för Gävleborgarna att komma hit, genom att använda det fria vårdvalet så kan läkarna hos oss remittera patienter dit. Du kan även skriva en egenremiss som skickas dit, vilken ska bedömas som en läkare hade skrivit den. Detta har använts av patienter från andra regioner så det gäller att sprida denna möjlighet även i Gävleborg.


Men det bästa skulle såklart vara att den politiska majoriteten tar bort förbudet att skicka patienter på utomlänsrehabilitering och teckna avtal med de rehabenheter som finns i landet och även Europa, det skulle då bli lättare för alla att snabbt kunna tillgodose de behov som faktiskt Finns.

lördag 30 mars 2019

Sandvik, viktigt företag för hela länet

I fredags spenderade vi regionråd en dag i Sandviken tillsamman med Sandvikens moderata kommunalråd Jonny Bratberg där vi bl.a. besökte Sandvik. Sandvik är länets största privata arbetsgivare och en väldigt viktig aktör i länet. Inte nog med att det jobbar många, framförallt ifrån södra delen av länet, så är det ett mycket framgångsrikt företag som är världsledande inom sina områden. Det innebär att Sandviken är den stad/kommun i världen som har flest patent per invånare, detta i och med att Sandviken jobbar mycket med att utveckla nya och framtidens produkter. Sandvik satsar väldigt mycket på just Sandviken och trots att man flyttat huvudkontoret så satsas det som aldrig förr i Sandviken, över 1miljard per år investerar man och det har man gjort de senaste 10 åren. Om man jämför med Regionens Gävleborgs Framtidsbygge där man ska investera 3mdr i Gävle sjukhus de kommande åren så förstår man att det är stora resurser man lägger i Sandviken.

Vi fick möjlighet att se vissa delar bl.a. Coromant och deras kundcenter som var mycket imponerande. Där kan deras kunder runt om i världen komma och se hur man kan använda deras skärande verktyg.

Sedan fick vi se delar av SMT där vi besökte det nya Betningsverket som invigdes alldeles nyligen. Där har man helautomatiserat betningen av rör, d.v.s. man doppar rören i olika kemikalier för att få fram önskad yta på rören. Tidigare gjordes detta förhand och jag antar att det inte var den bästa arbetsmiljön med så mycket manuella moment och hantering av många olika syror. Nu däremot så är det världens modernaste betningsanläggning.

Sist så besökte vi även Rock Tool där vi fick en visning av deras produktion av borrkronor, vilket gjordes av min tidigare kollega på Ericsson Martin. Vi jobbade under några år mycket tillsammans med att utveckla och sköta om testsystem på Ericsson. Det var riktigt kul att se vart han nu jobbar och det vi kunde se så gör han ett mycket bra jobb. Man har där automatiserat tillverkningen av borrkronor, d.v.s. den del som sitter längst ut på borren när man ska spränga i berg eller i gruvor.

Inte nog med att vi fick se delar av Sandvik så fick vi även möjlighet att lyssna av vad de vill att vi som politiker i Region och kommuner kan göra för att de ska kunna fortsätta att utveckla och satsa i länet.  En viktig del är att vara en attraktiv kommun att bo och verka i, att det finns attraktiva tomter, bra skola och ett bra liv i övrigt för de kompetenser som de vill ska flytta hit. Även att det finns bra kollektivtrafik är viktigt så man kan bo kanske i Gävle men jobba på Sandvik. Även att man tryggt ska kunna ta sig till och från Stockholm/Arlanda är viktigt, där tågen måste vara pålitliga och gå som utlovat. Även skattefrågan kom upp såklart, vi kan inte ha så mycket högre skatt än andra regioner/kommuner. Denna typ av dialog mellan kommuner/region och våra företag är viktigt. Jag hoppas att vi kan utveckla ett sådant arbete, därför har vi moderater föreslagit ett företagarråd där man skulle kunna ha liknande samtal.

På eftermiddagen så gjorde vi ett besök på våra hälsocentraler på sjukhuset. Det var intressant att se hur de arbetar och vilka utmaningar de ser i framtiden. Att vi har en stort behov av läkare känns som att ingen har missat. I Sandviken har man förmånen att vara en utbildningscentral som har många ST-läkare men nu är det viktigt att man hittar lösningar för att behålla dem när de är klara. Även frågan om vårdplatser och palliativ vård på Hospice kom upp, de var mycket positiva till det initiativ vi tagit i frågan. Att kommunföreträdare och vi från regionen träffas tillsammans tror jag är bra med tanke på mycket av de problem vi har idag beror på gränsdragningen mellan kommun och region.

Det var helt enkelt en mycket bra och intressant dag.

onsdag 27 mars 2019

Praktik på Länsrehab, Sandviken sjukhus

I går spenderade jag dagen på regionens rehabenhet på Sandviken sjukhus. Det är den enhet vi har i länet som ger våra länsinvånare intensivrehabilitering. Det är för det mesta strokepatienter som får komma dit för en intensiv period av träning och hjälp att komma tillbaks efter en stroke. Det handlar om att man ser hela patienten och hjälper till med den första träningen, hjälp att klara av vardagen och även psykosocial stöd till patient och familj.

Jag brukar vara med inom våra verksamheter och praktisera/hospitera/askultera, finns flera namn på samma sak, och det innebär att jag går med någon/några medarbetare under ett arbetspass och får se hur de arbetar.

Det var en fullspäckad dag med mycket bra samtal och information. Jag fick även möjlighet att vara med många olika yrkesgrupper där de tränade med patienter och berättade om sitt arbete. Det är många medarbetare och yrkesgrupper som jobbar där och som gör ett fantastiskt med patienterna. Många patienter är där i flera veckor vilket gör att de får en särskild relation och de kan se vilken skillnad de gör för dem. Extra kul var att vara med och se hur man direkt jobbade med några av patienterna. Vilken lycka det är att se när man genom träning lyckas ställa sig upp för första gången eller hur man går igenom en nyinskriven patient där man testar rörlighet för att kunna göra en rehabiliteringsplan.

En av de patienter jag fick träffa hade haft en stroke och blivit i stort sett helt återställd fysiskt men hade fortfarande det dolda handikappet hjärntrötthet. Det innebär att hjärnan inte kan ta in alla intryck och sortera och man blir väldigt trött efter en kort stund. Detta är något som det pratas väldigt lite om i samhället och det finns mycket okunskap om detta, både hos anhöriga och personal på försäkringskassan eller inom vården. Jag fick bl.a. vara med när ett hjärntrötthetstest gjordes på en patient efter några veckors rehabilitering och träning. Jag verkligen såg hur jobbigt det var att genomföra ganska enkelt test där finmotoriken testades. Vi behöver verkligen sprida med kunskap om detta handikapp, så vi runt om kring förstår när någon blir trött eller att man inte orkar med tempot i dagens samhälle.

Det var en helt fantastisk dag med mycket glädje och väldigt professionell personal och härliga patienter som fick en individanpassad träning och det syns att de gör skillnad för människor på riktigt. Tyvärr så finns det större behov än vad regionen kan erbjuda, vilket bekräftades. Jag träffar ofta patienter och anhöriga som beskriver hur bra denna verksamhet är men tyvärr så hör jag också patienter som inte får komma dit utan måste vänta länge om de ens ges möjlighet att komma dit. Vi moderater har tidigare föreslagit att antalet vårdplatser ska utökas men vi har ännu inte fått något gehör för det.

Tack alla på Länsrehab avd 70 på Sandvikens sjukhus, ni gör ett fantastiskt arbete!

fredag 22 mars 2019

Vem ska göra vad i vården?

De senaste veckorna har jag haft förmånen att besöka flertalet av regionens verksamheter i länet. Att sätta sig ned med våra medarbetare för att höra efter hur deras vardag ser och lära sig verksamheten är riktigt inspirerande och intressant. Dessutom är det mycket uppskattat, vi får ofta höra att vi är de enda som besökt dem.

Vår moderata målsättning i regionen är att besöka alla våra verksamheter inom de kommande åren. Det kommer innebära att jag och min rådskollega kommer göra verklighetsbesök någon dag i veckan, året runt under hela mandatperioden. Än så länge har vi besökt ca 30 olika verksamheter på tre månader.

Den här veckan har vi besökt Capio hälsocentraler i Gävle, Regionens egna hälsocentral i Hofors och idag besökte vi mobila teamet och palliativa teamet. Det kommer till att börja med vara mycket fokus på primärvård och de verksamheter som jobbar tillsammans inom det området. Vi gör detta för att få så bra information som möjligt för att kunna utveckla primärvården och gå mot en god och nära vård, (vilket är något alla pratar om men ingen kan förklara vad det innebär).

Min slutsats så här långt är att det är många olika aktörer som har liknande uppdrag och det är svårt för mig, medarbetarna och för patienter att förstå vem som gör vad. Exempelvis så har vi infört mobila team i länet, detta utifrån inspiration från andra län. Detta team gör besök i hemmet för de patienter som har behov av det, de flesta är primärvårdspatienter som skulle ha tagits hand om av någon av våra hälsocentraler. Men när det är läkarbrist och svårt med resurser så förenklar det om det finns ett gemensamt team som tar hand om den delen, vilket detta mobila team skulle kunna vara.

Däremot så gör vissa av våra hälsocentraler detta inom sitt vanliga uppdrag och då bli frågan, vem ska göra det egentligen? För sedan så kommer det till finansieringen. Det som görs av vissa hälsocentraler finansieras via vårdvalet medan det som Mobila teamet gör har en annan finansiering.
Till detta har vi även den kommunala hemsjukvården som ansvarar för sjukvård i hemmet och inte nog med det så finns även palliativt teamen som också gör besök hos vissa palliativa patienter i hemmet.

Som ni märker så blir det snurrigt, och ingen har egentligen koll på vad den andra gör. Dessutom kan man ställa sig frågan om vården vi ger är likvärdig med tanke på att det är så många aktörer och funktioner som gör samma sak.

onsdag 13 mars 2019

Farlig bussupphandling

Regionen har nu genomfört upphandling av nya stadstrafik i Gävle. Detta fick vi i regionen läsa om i tidningen och vi kunde läsa märkliga uttalanden från majoritetens företrädare om att de t.ex. avskaffat delade turer (som för övrigt inte fanns tidigare).

Det som är mest oroande är att man i upphandlingen ställer krav på en stor del biogasbussar. Resten av kollektivtrafiksverige satsar på el- och hybridbussar. Men hos oss i regionen så ska man nu lösa ut Gävle kommuns mångmiljonrullning i sin biogasfabrik. Gävle kommun tog beslut för många år sedan om att satsa på en Biogasanläggning. Det var då ett sätt som sossarna i Gävle köpte över miljöpartiet till sin majoritet. Det var en stor investering då, 140mnkr, som inte var lönsam då eller har blivit lönsam och den kommer inte bli lönsam. Se bara hur andra aktörer lägger ned liknande satsningar och det kan vara värt att påminna om den flopp som Etanolen blev, som också var ett politiskt beslut om teknisk lösning.

Vi har idag kunnat läsa om att bolaget som tillverkar gasen, Ekogas, går med mångmiljonförluster och de kräver nu att ägarna skjuter till 40mnkr ytterligare. Som Gävlebo blir jag riktigt upprörd hur man kan göra så dåliga investeringar och med mina skattepengar köpa miljöpartiets lojalitet till socialdemokraterna för 200miljoner!
Så nu ska i alla fall Regionen gå in och rädda sossarnas i Gävle fiasko, och det kommer såklart inte hjälpa. En dålig affär blir inte en bra affär bara för att ett annat skattekollektiv och går in och ger konstgjord andning.

Men det är inte bara miljonrullningen i Gävle som är problem. Vi kunde häromdagen läsa om en biogasbuss som exploderade i Stockholms lokaltrafik. Den filmsekvens som visas på nätet är riktigt otäck, som tur var hade den aktuella bussen inga passagerare. Detta kan såklart även hända med våra biogasbussar i Gävle, vilket även Netbuss bekräftade. Tänk om en buss full med skolbarn skulle explodera på samma sätt, vem tar ansvar för det?

Så nu ska Gävle stadstrafik få fler livsfarliga bussar som ska transportera oss Gävlebor.
Det bästa är såklart om Regionen ställer funktionella krav på minskade fossila utsläpp och inte krav på teknisk lösning. Sedan kommer bussaktörerna leverera den bäst ekonomiska lösningen som ger önskad effekt. De medel som vi sparar kan vi lägga på att förbättra sjukvården istället. Gävle kommun bör avveckla Ekogas så fort det går, sälj bolaget som det är någon som vill köpa.